Vem som är Sveriges internationellt mest kända person är nog svårt att fastställa precist men Carl von Linné torde åtminstone vara en av de mest kända. Utanför Sverige är kunskapen om hans betydelse stor liksom i Sverige. Frågan är bara hur Uppsala hittills förvaltat minnet av den store vetenskapsmannen, botanisten, författaren, läkaren, läraren m m.
Visst finns det lämningar hos Uppsala universitet (dvs det som är kvar sedan större delen av kvarlåtenskapen fördes till London) och visst finns några påtagliga minnesmärken i form av Linnéträdgården, Linnés bostad intill, Linnes Hammarby och Linnés Sävja. Men det vore fel att påstå att Linné är någon central gestalt i Uppsala. Pelle Svanslös, i och för sig en trevlig kattpersonlighet, har nog större renommé än Linné.
Nu är ingen tid att förlora. Om nästan precis tre år, 23 maj, är det 300 år sedan Linné föddes och det skall högtidlighållas. Själva firandet går ju att återkomma till men det finns andra minnesmärken som måste planeras redan nu.
På ett seminarium i torsdags ventilerades en del av de idéer som är på väg att förverkligas. Planterandet av de två askarna, som i rakt nedstigande led härstammar från de askar som Linné själv planterade, är ett påtagligt tecken på omvandlingen av Hammarby till ett levande Linnémuseum.
Museijordbruk, återställande av trädgården och växtligheten runt själva gården och framför allt restaurering av de åtta exkursionsstigar, Herbationes Upsalienses, som finns runt Uppsala är andra projekt som är på gång. Dessutom har utgivningen av Linnéböcker och annan skriftproduktion tagit ny fart. Mariette Manktelow, Linnéforskare och projektledare för restaureringen av det historiska landskapet, kom t ex i vintras med skriften Växter i Linnés landskap som sätter in växterna också i sitt kulturhistoriska sammanhang.
Historiska projekt av det här slaget möter förstås motstånd. Ett är den begränsade tillgången på medel som sätter P för kreativiteten, ett annat är de yttre omständigheterna kring projektet, t ex det faktum att Uppsala är en expanderande kommun.
Var skall Uppsala fortsätta växa? Varför inte i Sävja och Bergsbrunna? Men då äventyras restaureringen av exkursionsvägarna.
Och ett effektiviserat lantbruk kan också störa detta återställande - liksom byggandet av mobilmaster - som förstås krävs för ett samhälle i utveckling. Det kommer nog att bli ett envig mellan de krafter som vill bevara exkursionsstigarna och därmed det kulturhistoriskt unika landskapet och de krafter som vill bygga bostäder på marken ut mot Lövstaslätten.
Ett inslag saknas dock hittills: den särskilda inriktningen på barn och ungdomar. Kommunens parkförvaltning tänker låta skolelever plantera lökar inför jubileumsåret, men hur kommer det sig att ingen gjort något för att placera Linné och hans gärning mer centralt i skolundervisningen?
I kommunen finns ju ett rikt utbud av olika specialiseringar som idrott, internationell ekonomi, bioteknik och musik men ingen med inriktning på kunskap om naturen. Är naturen föråldrad och inte riktigt gångbar längre?
Visst vore det ett värdigt sätt att fira minnet av den store naturvetenskapsmannen Carl von Linné med en lokal inriktning i gymnasieskolan på just botanik och naturkunskap i linneansk tappning. Levande studiemiljö kommer ju att finnas kring de åtta exkursionsstigarna.
Vill vi bevara vårt gröna klot kommer sådan kunskap att behövas mer än någonsin framöver.