Blir det rätt åtgärder?

Bara 46 procent av företagen i landet söker arbetskraft. Det är den lägsta siffran på sex år. Samtidigt klättrar arbetslösheten uppåt. Ams spår sex procents öppen arbetslöshet nästa år. Från regeringen och stödpartierna kommer nu yrvakna signaler om någon form av sysselsättningspaket som skall presenteras redan före jul.

Uppsala2003-12-11 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Regeringen hade hoppats på draghjälp från en förbättrad konjunktur under hösten. Internationellt finns också vissa tecken på att konjunkturen kan vara på väg att vända. Inte minst att ekonomin i USA växte med hela sju procent under tredje kvartalet pekar i den riktningen.
Men till vårt land har denna vändning inte hunnit. Lågkonjunkturen biter sig i stället fast, seg och tung. Prognoserna pekar alltmer på att även 2004 blir ett i stort sett förlorat år.
Mot den bakgrunden är det inte alldeles onaturligt att en viss aktivitet nu börjar komma i gång från regeringens och stödpartiernas sida. Statsministern spisade således frukost i Sagerska huset på onsdagsmorgonen med språkrör och partiledare från stödpartierna. Även på lägre nivåer samtalas det,

Frågan är vad som kommer ut av dessa aktiviteter. Språkröret Peter Eriksson i miljöpartiet har varit den överlägset mest språksamme. Han talar om två miljarder till kommunerna för att hejda uppsägningar, en miljard
till riskkapital åt småföretag i glesbygd och tidigarelagda investeringar i vägar och järnvägar.

Finansminister Bosse Ringholm förnekade att sådana förslag diskuterats, det skulle vara en "medieföreteelse".
Statsrådet och språkröret får väl i tidernas fullbordan försöka komma överens om vad de talar om — och kanske rent av lägga fram något förslag som inte bara innehåller miljardrullning i största allmänhet, utan kanske rent av en och annan åtgärd som skulle kunna förbättra ekonomins strukturella förutsättningar.

Det finns redan på denna nivå av konkretion ett bra förslag från miljöpartiet. Bland de tidigarelagda investeringarna i järnvägar och vägar föreslås nämligen uttryckligen att insatserna för att öka spårkapaciteten för fjärr- och lokaltåg på Stockholms central, oförändrad sedan 1871, dels skall dras i gång och dels i sin helhet betalas av staten, och inte bara till 75 procent som hittills varit budet.

Eftersom den nuvarande s k getingmidjan i Stockholm är en olägenhet som påverkar järnvägstrafiken negativt i en stor del av landet är det rimligt att staten betalar.
Sedan kan man förstås undra varför inte miljöpartiet är konksekvent och också argumenterar för en tidigareläggning av bygget av kringfartsleder kring Stockholm. Det skulle ju bli byggen minst lika stora som vid Stockholms central. Men där går tydligen gränsen för miljöpartiets klarsynthet ...

Med den skandalösa trafiksituation som råder Stockholms-regionen är investeringar i utbyggd spårkapacitet högst önskvärda — och ger sannolikt också en positiv tillväxteffekt. Men vill man ha en långsiktigt ökad ekonomisk tillväxt går det inte att komma förbi de strukturåtgärder inför vilka dagens riksdagsmajoritet reflexmässigt skyggar.
Läs mer om