andra har haft synpunkter, framför allt för att reglerna är stela och till och med kan förhindra en positiv ekonomisk utveckling i ett medlemsland.
Vem har sagt att just tre procents underskott i budgeten är farligt eller just 60 procents statsskuld? Kanske skulle fyra respektive 70 procent vara lika bra? Eller några andra kriterier som tillväxt och arbetslöshet?
Men att euron behöver stagas upp med regler är helt klart. Annars skulle medlemsländerna kunna föra en oansvarig ekonomisk politik som drabbade andra, helt oskyldiga länder. Små länder, vars ekonomi inte har någon större betydelse för eurons värde, skulle kunna synda på nåden och föra en politik med ständigt växande underskott.
Så länge ett land ensamt får bära ansvaret för en oansvarig ekonomisk politik kommer det ekonomiska straffet så småningom, som för Sverige i början av 90-talet. Men om flera länder har samma valuta måste alla föra en ansvarsfull ekonomisk politik för att inte utsätta övriga länder för problem.
Regler behövs alltså, även om de i någon mening alltid kan ifrågasättas. Helt entydiga regler är sannolikt inte ens önskvärda. Men den nya listan med tillåtna undantag ser oroväckande lång ut.
Om ett land satsar stort på investeringar, till exempel vägar och järnvägar, så ska dessa utgifter inte räknas in i underskottet i statens budget. Kostnader för bistånd ska inte räknas, inte heller utgifter för forskning och pensionsreformer. Satsningar på nya jobb undantas. Och så ska Tyskland tydligen få göra avdrag för en del av kostnaderna för Östtyskland.
Om landets tillväxt är låg ska undantag också kunna göras. Det är inte utan att man undrar om något land någonsin kommer att bryta mot pakten med tanke på alla diffusa undantag. Men Sveriges finansminister Pär Nuder är nöjd. Särskild nöjd är han, enligt TT, med att större vikt ska läggas på att länderna sköter sina ekonomier i goda tider och att pensionsreformer godtas som ursäkt för att inte följa reglerna.
Så pensionsreformen, som socialdemokraterna hade så stora bekymmer med, är alltså den ursäkt regeringen kommer att använda om det nu blir aktuellt med farligt stora budgetunderskott.
Riktigt skrattretande är finansministerns förtjusning över kravet att medlemsländerna ska sköta sina ekonomier i goda tider. Är det någon som kommer ihåg regeringens löfte att statens budget skulle gå med två procent i överskott under en konjunkturcykel? Just nu, när Sverige är på toppen av en högkonjunktur, har statens budget ett underskott på över 50 miljarder kronor. Sverige är visserligen långt ifrån att bryta mot paktens regler, men inte kan man påstå att regeringen har samlat i ladorna under högkonjunkturen.
Hur kommer det då att gå med euron mot bakgrund av de vaga och många undantagen från reglerna? Som vanligt när det gäller EU beror det helt på medlemsländerna själva. Om medlemsländerna, och det gäller framför allt de stora syndarna Tyskland, Frankrike och Italien, på allvar försöker rätta till problemen så går det bra.
Men om ingen egentligen bryr sig om euron utan om regeringarna bara ser till sina egna valkampanjer så kan det gå illa. Euron är för närvarande ganska stark i förhållande till den ständigt sjunkande dollarn. Men det är ingenting som säger att det alltid kommer att vara så. Många önskar ju tvärtom att euron vore svagare för att underlätta exporten.
Att Sverige inte har infört euron ändrar inte så mycket för vår del. Vi måste följa stabilitetspaktens regler ändå. Och mycket talar för att kronan följer med i fallet om euron säckar ihop. Vi är en del av Europa, inte minst ekonomiskt, även om somliga ibland försöker glömma det.
Gunvor Hildén
Fristående kolumnist
Fristående kolumnist