Israels beslut att borda konvojen Ship to Gaza 2010, då nio personer dödades, blev en diplomatisk katastrof. Den internationella kritiken var massiv.
Det framgick också snabbt att den israeliska regeringen inte hade varit enig om beslutet att borda och det antyddes att flera av de regeringsledamöter som drivit fram det inte insett vad aktionen skulle komma att innebära. När sådana uppgifter dyker upp brukar det vara ett säkert tecken på att de ansvariga inte vill stå för sina beslut och kanske också på att underrättelseunderlag, lägesanalyser och ordergivning till befälen på plats varit undermåliga.
Bordningen av skeppet Estelle i årets upplaga av Ship to Gaza har inte erbjudit samma dramatik. Men agerandet mot den svenske konstnären Dror Feiler, nu svensk men för fyrtio år sedan israelisk medborgare, förbluffar. Feiler har avskilts från övriga svenskar som var ombord på Estelle och har nu ställts inför rätta i Israel.
Det är naturligtvis orimligt – tidigare israeliskt medborgarskap kan inte vara en acceptabel grund för en rättsprocess i dag. Andra aktivister, däribland Uppsalaprofessorn Mattias Gardell, sitter fortfarande fängslade. Sverige, Norge och Finland förberedde i går en gemensam protest mot den israeliska behandlingen av de gripna aktivisterna..
Men huvudfrågan är naturligtvis en annan, nämligen den israeliska blockaden av Gaza. Att den i och för sig är laglig – enligt en rapport till FN 2010 – gör inte att den är klok eller rimlig.
Hamas, som styr i Gaza, är inte en organisation som inger förtroende och det finns naturligtvis en risk att vapen på olika sätt förs in som senare kan användas mot mål i Israel. Det är den risken som motiverar den israeliska blockaden.
Men den kontroll som Israel anser sig behöva kan utövas utan en total blockad. Israel släpper självt igenom förnödenheter över gränsen mot Gaza. Om man verkligen tror att de sändningar av vardagliga förnödenheter som konvojen medförde dolde något annat så kunde man ha genomfört en inspektion till havs och låtit båtarna fortsätta om man inte hittat något misstänkt.
Den som vill kan förstås säga att aktivisterna bakom Ship to Gaza också hade kunnat agera annorlunda och frivilligt anmält sina försändelser för inspektion i en israelisk hamn. Men syftet är naturligtvis att fästa uppmärksamheten på blockaden i sig. Och det är svårt att moralisera över detta.
Helt oavsett vad man kan tycka om Hamas så drabbar blockaden vanliga palestinier. Och Israel måste någon gång bestämma sig för att uppträda så att man inte motverkar rationella försök att uppnå en rimlig samexistens med sina palestinska grannar. Blockaden skadar inte bara invånarna i Gaza, den motverkar också Israels egna långsiktiga intressen.