Tillsammans med 6000 soldater från Afrikanska unionen ska 1600 fransmän försöka återskapa någon form av ordning i Centralafrikanska republiken, en stat där förhållandena under 2013 gått från djupt oroande till helt katastrofala.
Oroligheterna i landet beskrivs som betingade av religiösa skiljelinjer. Som vanligt är detta en avsevärd förenkling. Men det är sant att en islamistiskt inspirerad rebellrörelse, Seleka, tagit makten i huvudstaden Bangui och attackerat kristna och att kristna grupper attackerat tillbaka. Amnesty international hävdade i en rapport i torsdags att runt 1000 människor massakrerats i Bangui i början december, betydligt fler än vad man tidigare trott. Minst 400 000 människor – nästan var tionde invånare – anses i dag vara på flykt från våldet.
Amnesty konstaterar att det som sker kan beskrivas som ” brott mot mänskligheten” och har vädjat om ett internationellt ingripande. Motsvarande vädjan har kommit från Human Rights Watch. Parallellen till folkmordet i Rwanda 1994 ligger tyvärr nära till hands. Då förmådde FN inte göra något alls. De soldater som skickades till landet hade bara i uppdrag att evakuera sina landsmän. Nu kommer det internationella samfundet i alla fall att försöka hejda mördandet.
Man kan säga åtskilligt om Frankrikes och andra kolonialmakters förflutna och medansvar för förhållandena i tidigare kolonier. Men det är inte Frankrike som skapat den katastrof som nu utspelas i Centralafrika. Däremot möter Frankrike, i kraft av de långvariga förbindelserna, precis som i Mali förväntningar om ett ingripande från människor som drabbas av våldet.
Många länder i Afrika upplever i dag en stark ekonomisk utveckling och ökande politisk stabilitet. Men det finns också exempel på motsatsen. Centralafrikanska republiken har hela tiden varit ett sådant, med gott om råvaror men mycket svaga politiska och ekonomiska institutioner.
Det gör att statens kollaps också måste ses i ett större perspektiv. Centralafrikanska republiken gränsar till sex andra länder, bland dem Demokratiska republiken Kongo där en motsvarande politisk katastrof utspelats under många år och Sydsudan där något som närmast kan beskrivas som ett inbördeskrig just har brutit ut. Gadaffiregimens fall i Libyen har medfört att stora mängder vapen kommit på drift och bland annat hamnat i händerna på extrema islamistiska grupper.
Frankrike hoppas kunna överlämna ansvaret i Centralafrika till afrikanska länder. Det var likadant i Mali. Men 2800 franska soldater finns fortfarande kvar, trots att operationen bara skulle ta några få veckor. Det är svårt att dra sig ur när man väl engagerat sig. Men världen har ändå ett ansvar för att försöka få stopp på blodbadet.