Det är på gårdagens DN Debatt som Claes Norgren redogör för riksrevisionens granskning av landsbygdsprogrammets funktioner. Landsbygdsprogrammet rymmer allt från visioner om att förbättra livskvaliteten och främja utvecklingen på landet, till att öka jord- och skogsbrukets konkurrenskraft.
Trots det spenderas 70 – 80 procent av programmets budget på att subventionera olika miljöåtgärder inom jordbruket. Detta tycks alltså ske utan tydliga krav på konkret miljönytta.
Norgren menar i sin debattartikel att det skifte från traditionellt jordbruksstöd, som programmet skulle innefatta, inte har förverkligats fullt ut. Vidare skriver han att det råder osäkerhet kring begreppet ”hållbar utveckling”, och att detta har tolkats olika av de olika länsstyrelserna. Han framhåller även att större delen av miljöstöden är generella och arealbaserade, samt betalas ut utan att någon bedömning av den faktiska miljönyttan sker.
Slutsatsen Norgren landar i är: ”Som helhet bedömer Riksrevisionen att miljöersättningarna i det svenska programmet skulle kunna göras om så att de i högre grad styrs dit de gör mest nytta för miljön.” Det är svårt att inte hålla med.
Cirka 20 procent av Sveriges årliga utsläpp av växthusgaser – och över 40 procent av det kväve och fosfor som läcker ut i havet och skapar problem med övergödning – härrör från jordbruket. Det är mycket för en näringsgren som totalt står för mindre än två procent av Sveriges BNP. Då har inte ens miljögifterna i olika typer bekämpningsmedel beaktats.
Vägen till ett miljömässigt hållbart jordbruk är fortfarande lång.
En granskning av Världsnaturfonden, från tidiga 2013, visade att samtliga Östersjöländer ligger långt efter i de miljömål som sattes upp i Helsingforskommissionen (Helcom) år 2007. Sverige missar målen både gällande övergödningen och miljögifterna.
Efter hårda förhandlingar mellan Östersjöstaternas miljöministrar, kunde man oktober i år komma vidare genom att enas om nya utsläppskvoter för jordbruket.
En omläggning i hur jordbruket bedrivs är nödvändig för att kunna minska växthusgasutsläppen och övergödningen.
Otillräckliga krav på konkret miljönytta – när stödpengarna fördelas inom landsbygdsprogrammet – visar dock att regeringen fortfarande blundar för det stora allvaret i dessa frågor. Det är precis det som Riksrevisionen nu sätter fingret på.