Därmed ger Thomas Bodström indirekt sina kritiker rätt, när dessa under lång tid i polemik mot honom hävdat att tillståndet i rättsväsendet är allt annat än tillfredsställande.
Det är lätt att raljera med denna yrvakenhet, och allt som nu forsar fram ur departementets gömmor är verkligen inte av bästa kvalitet. Till den kategorin hör förvisso förslagen om den så kallade superbunkern - och även det i överkant repressiva tonläge som justitieministern alltmer fastnat i.
Visserligen är det sant att det inte får finnas någon prutmån på kravet att säkerheten på landets fängelser måste vara god. Farliga brottslingar får inte kunna rymma - och inte heller ha möjlighet att administrera sin kriminella verksamhet från cellen med hjälp av mutor och mobiler. Men samtidigt måste det mer än vad som under en tid varit riktigt opportunt betonas att kriminalvårdens mål är och måste förbli att så många fångar som möjligt skall rehabiliteras och återföras till ett i möjligaste mån normalt liv.
Till de bättre förslag som justitieministern framfört hör utan tvekan gårdagens idé om att inrätta en särskild myndighet för att kontrollera polisen och för att utreda ärenden där poliser misstänks för brott.
Frågan har i allmänna termer utretts flera gånger tidigare och resultatet har alltid blivit förord för att behålla den nuvarande ordningen, där särskilda enheter inom polisen utreder misstankar mot poliser för brott.
Rikspolischefen Sten Heckscher har tidigare i närmast raljerande ordalag avvisat idén. I går sällade sig också företrädare för polisfacket till kritikerna. En huvudpunkt i kritiken är att i princip samma personer som nu, alltså poliser, skulle utreda poliser - men i en ny organisation och till en högre kostnad än i dag.
Exakt hur en ny myndighet skall få den bästa och mest ändamålsenliga organisationen får väl visas av den utredning som justitieministern avser att tillsätta inom kort.
De som kritiserar justitieministern väljer att blunda för det problem som han försöker angripa, nämligen det principvidriga i att poliser utreder andra poliser.
Det ser illa ut och det gröper ur förtroendet för rättsväsendet. Europarådet och justitieombudsmannen har länge varit kritiska.
Den nuvarande ordningen kan också, som justitieministern påpekar, vara ett problem även för en polisman som frikänns. Misstankarna lär i många fall klibba fast. Blev han frikänd bara för att det var kolleger som utredde?