Boendet segregerat
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det betyder dock inte att den generella standarden graderas upp. I en utredning från Byggnadsarbetareförbundet konstateras att boendet än mer än tidigare blivit en klassfråga.
Trots att svensken kostar på sig allt större bostäder lämnas en grupp efter, de ensamstående med barn som blir mer och mer trångbodda. Sex av tio familjer med en förälder lever trångbott, framgår det.
Byggnads har också undersökt de boendes trygghet och dävid funnit könsskillnader. Nära en tredjedel av alla tillfrågade kvinnor i en Sifoundersökning uppger att de är rädda för att gå ut när det blivit mörkt medan motsvarande siffra för män är 6 procent.
Att Byggnads skärskådar bostadsbyggandet i de här beståndsdelarna kan kanske tolkas som ett egenintresse. Bättre byggande ger mer arbete och högre löner för förbundets medlemmar.
Men rapporten visar också något väsentligt om vardagsstandarden i Sverige. Att ensamstående föräldrar bor trängre med sina barn visar en anpassning till realiteterna efter det glada 80-talet då det ibland inte gjorde någon stor skillnad om familjen hade en eller två försörjare. De generösa bostadsbidragen kunde kompensera långt.
Det visar också att det finns en svag grupp i dagens välfärd och det är ensamförsörjarna, oftast mammor. De har svårt att hänga med i övriga gruppers standardhöjningar, eftersom de många gånger har svårt att höja inkomsterna med ytterligare arbete.
Den otrygghet som många kvinnor känner i sitt bostadsområde är svårt att enkelt åtgärda. Det är överraskande och bra att Byggnads tänker samarbeta med Sveriges kvinnojourer, en organisation som vid sidan
av ordinarie kvinnojoursarbete nu också riktat in sig på den strukturella ofriheten som många kvinnor kan känna när de inte vågar gå ut.
Visst går det att i de stora bostadsområdena försöka lappa och laga genom att göra belysningen bättre och hålla efter buskage och växtlighet så att omgivningarna upplevs som mindre hotfulla.
Men det räcker ju inte för att förhindra överfall. Sommarens ökning av antalet anmälda våldtäkter i landet visar att kvinnors oro många gånger är befogad.
Detta är ett stort samhällsproblem och en jämställdhetsfråga som måste få större uppmärksamhet än hittills. Att var tredje kvinna är rädd utomhus är allvarligt.