Bör hetslagstiftningen finnas?
LEDARE. Pastor Åke Green befann sig mycket nära gränsen för hets mot folkgrupp i den predikan som i går friades i Göta hovrätt efter att tidigare ha fällts i tingsrätten i Kalmar. Hovrätten anser att Greens syfte var att lägga ut ett "bibeltroget" budskap och inte att hetsa mot homosexuella som människor.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
sätt att argumentera och den typ av propaganda som också förekommer och som syftar till att homosexuella som grupp ska drivas ut ur samhället.
Även den som i likhet med UNT anser att lagen om hets mot folkgrupp är nödvändig och också måste innefatta hets mot homosexuella kan alltså tycka att Green borde frikännas eftersom man kan ifrågasätta om hans uttalanden verkligen motsvarar det som riksdagen avsett med lagen om hets mot folkgrupp. Men eftersom lagtolkningen inte är självklar vore det bra om ärendet fick en slutgiltig prövning i Högsta domstolen.
Att Greens utfall ägde rum i en predikan är inte i sig ett argument för frikännande. Konstitutionsutskottet har, som hovrätten också konstaterar, klargjort att predikosituationer normalt ligger utanför det område som kan beröras av lagen om hets mot folkgrupp — men ordet "normalt" betyder inte detsamma som "alltid". Det avgörande för om hatfyllda uttalanden om en viss grupp ska vara åtalbara måste alltid vara uttalandenas faktiska innehåll.
Lagen om hets mot folkgrupp har funnits sedan 1948 och motsvarigheter finns i en rad andra demokratier. Den självklara bakgrunden är erfarenheten av Förintelsen och av den propaganda som beredde väg för denna. En lagstiftning av detta slag har av en enig riksdag bedömts som nödvändig för att utsatta minoriteter ska kunna känna sig trygga i landet.
Inte förrän helt nyligen har dock hets mot homosexuella införts i lagen, vid sidan av hets mot grupper som definieras av sin etniska eller religiösa tillhörighet. En liknande rättsutveckling har skett i andra länder.
Logiken i att behandla hets mot homosexuella på samma sätt som hets mot t ex judar tycks i dag vara allmänt accepterad. Däremot tycks en del mena att det skulle vara ett problem att det inte går att ange exakt vilka uttalanden som kan leda till fällande dom och vilka som bör gå fria. Men ingen kan på allvar mena att riksdagen skulle rösta om en lista på åtalbara formuleringar som domstolarna sedan har att rätta sig efter. Sammanhang och syfte måste vara avgörande och den tänkbara skadan av det som sägs måste vägas mot betydelsen av en fri opinionsbildning.
Men bör hetslagstiftningen över huvud taget finnas? Är inte den rimliga hållningen, inte minst för liberaler, att säga att avskyvärda uttalanden ska bemötas i den fria debatten och inte genom lagsitftning?
Jo — en sådan hållning är principiellt invändningsfri och obestridligen konsekvent. Men den bortser tyvärr från praktiken.
Det må vara att hat mot homosexuella i dag inte väcker nyfiket intresse hos historiska analfabeter på jakt efter en ny spännande åsikt. Många av dem som argumenterat för att pastor Green ska frikännas har samtidigt gjort stora insatser för att visa hur lite hans åsikter har att göra med en kristen männi-skosyn.
Men så har det inte alltid varit. På 1980- och 90-talen bedrevs i svensk närradio den sannolikt grövsta hetsen mot judar som förekommit i Europa sedan andra världskriget. När radiostationen, som bar det missvisande namnet Radio islam, kritiserades uppträdde ett antal av Sveriges vanligaste debattörer och försvarade inte bara dess rätt att sända utan också innehållet i sändningarna — i den mån man inte bara förnekade det. Den ansvarige, Ahmed Rami fick status som celebritet, bjöds in som föredragshållare till folkhögskolor och fick göra radioprogram om judarnas ondska tillsammans med en gymnaiseklass i Stockholm.
Allt detta upphörde i ett slag med den fällande domen för hets mot folkgrupp — den mest omfattande i svensk rättshistoria. Plötsligt såg också Ramis tidigare försvarare att Radio islam var en nazistisk propagandasändare som anständiga människor inte befattade sig med. Lagen om hets mot folkgrupp gör det svårare för extremister att bryta ned tolerans och öppenhet. Det är ett starkt skäl för att ha kvar den.