Balanstalet och bromsen är två nyckelbegrepp i det nya pensionssystemet. Ligger balanstalet på 1 är allt frid och fröjd. Då är det balans i systemet och pensionerna kan räknas upp i en takt som inte äventyrar balanstalet. Ligger balanstalet över 1 finns det utrymme för att räkna upp pensionerna snabbare.
Hamnar balanstalet under 1 betyder det att pensionssystemet går med underskott. Då slår bromsen till och pensionerna räknas upp i en lägre takt till dess att balansen i systemet återställts.
Det nya pensionssystemet är med andra ord baserat på ekonomins utveckling. När konjunkturen och tillväxten är god växer pensionerna snabbare, vid dåliga tider måste svångremmen dras åt. Därmed blir pensionssystemet robust, med goda förutsättningar att stå emot de påfrestningar som ofrånkomligen följer med ekonomins svängningar.
Det borde också leda till ett mycket starkt allmänintresse av en välskött ekonomi - liksom ett hårt och oavlåtligt tryck att föra en tillväxtstimulerande ekonomisk politik, eftersom det leder till bättre pensioner. Det vore dock synd att säga att det i dag finns ett sådant tryck från allmänhetens sida. Uppenbarligen har medvetandet om de ekonomiska sambanden bakom det nya pensionssystemet ännu inte hunnit sjunka in.
Riksförsäkringsverkets årsredovisning för pensionssystemets utveckling under förra året visar att AP-fonderna ökade i värde med 90 miljarder kronor, Pensionssystemet gick med ett överskott på 58 miljarder kronor och balanstalet hamnade på 1,01, en liten förbättring i förhållande till föregående år.
De många miljarderna i pensionsfonderna får ögonen att tindra både på Göran Persson och, i tillämpliga delar, på Bosse Ringholm. Förr om åren har åtskilliga miljarder från pensionsfonderna slussats över till statskassan utan att regeringen ansett sig ha något behov av att särskilt apostrofera den saken.
Nu är frågan om det skall bli överföringar från pensionssystemet till statskassan även detta år.
Dessa pengar skulle kunna användas till avbetalningar på statsskulden. På så vis skulle statens ränteutgifter minska och statsfinanserna förbättras i motsvarande utsträckning. Alternativt skulle detta, i ett trängt statsfinansiellt läge som nu, ge utrymme för att låna lite mer.
Men det är självfallet en helt principvidrig tanke att pengar som betalats till pensionssystemet för att säkra dagens och framtidens pensioner skulle användas för att stötta statsfinanserna.
Vi vet att pensionsavgångarna ökar kraftigt på några års sikt. Då behöver pensionssystemet sina pengar. Men redan på kort sikt innebär en överföring till statskassan försämrade pensioner genom att balanstalet sänks. Bort med tassarna!