Det råder inget tvivel om att det finns en bostadsbubbla i Sverige. Frågan är bara vad den har för beskaffenhet? Vi har ingen lånefest som på 1980-talet, med gränslös kreditgivning. Men även en bubbla som fått luft under en lång följd av år kan komma att spricka till slut. Åtgärderna för att förhindra detta, för att få luften att långsamt pysa ut i stället, är framför allt två: Dels att höja räntan. Och dels att på något vis reglera bolånemarknaden.
Riksbanken har i sin penningpolitik egentligen bara att hänsyn till inflationen, som inte långvarigt bör överstiga två procent. Men man tar också hänsyn till helheten i svensk ekonomi och då har man att se till att återhämtningen efter krisen fortsätter, men att det inte övergår till överhettning. Och att hushållens skulder inte ökar för snabbt, att bostadsbubblan brister.
Genom att nu höja räntan med en kvarts procentenhet i taget, upp mot en normalränta om några år, försöker nu Riksbanken att åstadkomma just denna ”pyseffekt” på bostadsmarknaden, utan att tillväxten hämmas. Inte oväntat får man kritik. Av två ledamöter i direktionen, Karolina Ekholm och Lars E O Svensson, som anser att höjningen går för fort. Och av den välkände ekonomen Anders Åslund, numera verksam i Washington, som anser (DN Debatt 22/12) att den går för långsamt.
Mycket tyder på att man gör rätt när det kommer väl underbyggd kritik från båda håll. Situationen är fortfarande bräcklig, även om delar av den svenska ekonomin går som tåget. Att nu gå in med kraftfulla åtgärder riskerar att rubba ekonomins funktionssätt. Räntan går upp ändå. Och kronkursen stärks. Det gäller bara att våga låta det ta tid.
Vad gäller kreditgivningen har Finansinspektionens bolånetak på 85 procent av marknadsvärdet ännu inte haft någon större effekt. Det är fortfarande för tidigt att dra säkra slutsatser, särskilt som förändringen görs vid en tid på året då få bostadsaffärer görs. Men taket tycks hittills mest ha stimulerat kreativiteten när det gäller hur det kan kringgås.
Då kan Bankföreningens nya princip om amortering på alla skulder överstigande 75 procent av bostadens värde få betydligt större effekt. Om alla banker följer detta måste hushållen räkna med det i sina bolånekalkyler.
Priserna kommer att stabiliseras, kanske även att sjunka något. En frivillig överenskommelse mellan bolånegivare och bolånetagare är betydligt bättre än förslag om lagstiftning för amorteringar vilket också har diskuterats.
Inga lagar och regler biter dock på marknaden om inte något görs åt bostadsbristen. Sverige har snart 9,5 miljoner invånare. Ökningen sker i storstäder och universitetsstäder, vilket märks på bostadspriserna. Osäkra tider, bolånetak, och priskollaps i flera europeiska länder spelar ingen roll. I november slog priserna på Stockholms bostadsrätter nytt rekord, ett all time high på nästan 60 000 kronor per kvadratmeter.
Det i förhållande till omvärlden låga bostadsbyggandet är en komplicerad fråga. Plan- och bygglagen och den dåliga konkurrensen på byggmarknaden är några viktiga faktorer. Den nye bostadsministern Stefan Attefall (KD) har hittills visat probleminsikt, men inte presenterat några lösningar.