Många ondgör sig över de svenska bankerna och deras höga vinster. Vi vet varifrån pengarna kommer, att vi får nollränta på insatt kapital samtidigt som bolåneräntorna är höga. Vi vet också vart pengarna går, då aktieutdelningarna höjs kraftigt liksom ersättningen till ledande befattningshavare. Dessutom vet vi att de som får stå för notan om det skulle gå illa för banken, det är på något vis vi skattebetalare.
På tisdagen rapporterade två av de fyra storbankerna hur det gått under årets första kvartal. Swedbank tjänade då nästan fem miljarder kronor och SEB nästan fyra miljarder. Mer än så, 5,5 respektive 4,5 miljarder, kom från låntagare. Och i vår kommer Swedbank att dela ut tio miljarder kronor till sina aktieägare, medan SEB-ägarna får nöja sig med sex miljarder.
Siffrorna borde framkalla någon form av reaktion. Finansminister Anders Borg (M), den tyngste av bankernas kritiker, borde göra allvar av sina hot om ny lagstiftning. Och spararna borde göra mer än att bara skaka på huvudet, byta bank till exempel. Ändå händer ingenting. Delvis kan det bero på lättja, men också (särskilt vad gäller Anders Borg) på att det faktiskt är bra för Sverige att de svenska bankerna mår bra.
För det första är alternativet till friska banker så mycket sämre. I Spanien, Italien och Grekland går det för närvarande inte att få lån till investeringar och nya företagsidéer till en rimlig ränta, trots att hundratals miljarder har pumpats in i bankerna. I Sverige finns en säker tillgång till kapital, och dessutom en trygghet för alla sparare som är lätt att ta för given men där saker kan hända fort, se bara på Cypern.
För det andra kommer vinstmiljarderna också svenskarna till del, direkt som ägare i Nordea och indirekt genom pensionsfondernas stora innehav. Just Nordeaaktierna kan bli en faktor i skuldhanteringen av den svenska staten. Aktiekursen har stigit till en sådan nivå att en försäljning skulle få en direkt effekt på statsskulden, i ett läge när plus och minus inte går ihop och regeringen vill lägga mer expansiva budgetar för att skapa nya jobb.
På ytan är allt väl. Svenska banker siktar mot 15 procents kapitaltäckningskrav, långt över EU-normen, och Swedbank avvecklar verksamheten i Ryssland och Ukraina. Det är lätt att glömma att just Swedbank bara var dagar från en konkurs 2008, på grund av en kombination av finanskrisen och bankens äventyr i Baltikum. Bankverksamhet är i grunden riskfylld. De svenska bankerna kan inte växa mycket på hemmaplan, de expanderar utomlands och de kommer att göra nya misstag.
Vi, det vill säga politiker, finansinspektion och sparare, gör klokt i att fortsätta hålla ett vakande öga på bankerna. Vi måste kritisera, ifrågasätta och ställa krav. Om vi finner att banken handskas vårdslöst med förtroendet bör vi se till att det får konsekvenser, kanske till och med göra det för många så otänkbara: byta bank.