Israel och Hamas har enats om ett eldupphör. Det sätter stopp för det omedelbara våldet, men det är också allt. Det för inte den ohållbara situationen i Gaza närmare en lösning.
Avtalet vilar på bräcklig grund och en komplicerad politisk situation försvagar det ytterligare. Det finns nämligen ingen enkel förklaring till varför stridigheterna blossade upp. Av den anledningen är risken stor att raketattackerna från Gaza och flyganfallen från Israel återupptas.
Från israeliskt håll motiverades angreppen mot Gaza med de dödsoffer som krävdes när raketer detonerade i staden Kiryat Malachi söder om Tel Aviv. Hamas motiverade i sin tur de intensiva raketattackerna med att Israel dödat befälhavaren för dess väpnade styrkor. Men det är inte den enda förklaringen. Läget i Gaza är komplicerat. Det är uppenbart att det pågår en maktkamp i enklaven och att detta förklarar delar av den senaste tidens händelser.
Det finns de som hävdar att det hela handlar om en konflikt inom Hamas, mellan mer moderata krafter i egyptisk exil och allt radikalare krafter inne i Gaza. På Svenska Dagbladets Brännpunkt (22/11) skriver Björn Brenner, doktorand vid Försvarshögskolan, att kompromisslösheten från Hamas i Gaza är ett sätt för Hamasregeringens premiärminister Ismail Haniyah att stärka sin ställning i kampen om ledarskapet för organisationen. Det skulle också vara ett sätt att vinna tillbaka förtroendet hos de mindre grupper som brutit sig loss ur Hamas.
Men konflikten involverar fler parter än bara Israel och Hamas. Även Egypten gränsar till Gaza och Irans roll kan inte underskattas. Sedan Hamas bröt med Iran i somras har landet fortsatt att aktivt stödja den mindre organisationen Islamiska Jihad. Hittills har det rått ett skakigt samförstånd mellan Hamas och Islamiska Jihad, men Hamas anklagar den mindre rörelsen för att ha provocerat fram den nuvarande krisen.
En mer långvarig fredsöverenskommelse kan därför inte bara det uppenbara: en vapenvila mellan Israel och Hamas, säkerhet för invånarna i södra Israel, och en uppluckring av den israeliska blockaden av Gaza, vilket skulle minska civilbefolkningens lidande. Fortsatta förhandlingar måste även förhålla sig till Egypten, Iran och den politiska situationen i Gaza.
Utan detta är det omöjligt att återgå till det som måste vara det överordnade målet: en fred mellan Israel och palestinierna, byggd på två stater med utgångspunkt från 1967 års gränser och mycket stor kompromissvilja från samtliga parter.