Bränt barn skyr elden

Uppsala2008-10-09 00:01
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det finns tider när man lugnt kan luta sig tillbaka i soffan, andra när man måste agera, och så finns det de extrema situationer när något alldeles särskilda måste till. Till exempel när hela världens banker och kreditinstitut skakar av kreditfrossa.
De svenska bankerna har hittills visserligen klarat sig bättre än många av sina utländska kolleger. Man brände sig rejält under 90-talskrisen. Och fram till i går har riksbankens och regeringens åtgärder mest handlat om att ingjuta för­troende hos spararna och smörja bankmaskineriet när det börjat hacka. Finansminister Anders Borg har följaktligen avvisat räddningsåtgärder på europeisk nivå - behoven länderna emellan skiljer sig för mycket åt - men efterlyst gemensamma "trafikregler".

Men när en rad centralbanker i går sänkte sina styrräntor deltog även riksbanken. Den svenska styrräntan sänktes 0,5 procentenheter till 4,25 procent. Extrema situationer kräver extrema åtgärder. Även om vår situation är förhållandevis stabil är Sverige en liten spelare i en stor värld - vad nytta gör det när skutan inte springer läck, om den ögonblicket senare slukas av en våg?
Bakom de senaste veckornas räddningsaktioner och gårdagens räntesänkning på bred front finns en gnagande oro att krisen ska sprida sig. Så länge den begränsas till finansmarknaden kommer situationen förr eller senare förbättras; frågan är "bara" hur många månader och kraschade banker senare. Men om krisen fortplantar sig till den reala ekonomin kan flera svåra år följa.

Det är långt ifrån säkert att så blir fallet. Internationella valutafonden (IMF) har i en rapport granskat de senaste 30 årens finansiella påfrestningar i samtliga OECD-länder. Och det är en studie som inger både hopp och förtvivlan: å ena sidan har bara hälften av kriserna lett till en faktisk ekonomisk nedgång. Å andra sidan har de som gjort det ofta börjat i banksektorn och föregåtts av kraftigt stigande fastighetspriser och ökad skuldsättning.
Bankväsendet har länge levt på lånad tid. Alla visste att bubblan förr eller senare skulle brista, men hoppades att någon annan skulle drabbas. Skräpkrediterna fortsatte att behandlas som guld till det bittra slutet när allting rasade - och regeringar och centralbanker fick rycka ut. Det är inte första gången som spekulationsbubblor brister, och garanterat inte heller sista.

Men när krisen är över kommer det att dröja länge innan bankerna far fram så ansvarslöst och äventyrar skattebetalares, sparares och hela finansmarknaders ställning. Bränt barn skyr elden.
Läs mer om