Sex partier står bakom uppgörelsen – de två regeringspartierna och de fyra partierna inom alliansen. Traditionen med breda överenskommelser just på detta område ligger fast. De som väntat sig försök till utbrytningar från det ena eller andra partiets sida inför valet har fått fel – också denna gång. Att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna står vid sidan spelar då mindre roll.
Pensionsfrågan lämpar sig sällsynt illa för snabba ryck och tvära kast om majoritetsläget i riksdagen ändras. Det handlar om ett åtagande gentemot en mycket stor grupp medborgare som har rätt att vänta sig att de grundläggande principerna står sig från en mandatperiod till nästa. Det är viktigt att det politiska systemet kan leverera den stabilitet som behövs också när det politiska läget i övrigt präglas av osäkerhet. I många andra länder finns en tydlig avund mot Sverige.
När systemet nu justeras så sker det alltså i stor enighet och efter en debatt som troligen skapat en bred förståelse också bland väljarna för de förändringar som föreslås. Få lär motsätta sig den förbättring för de sämst ställda pensionärerna som föreslås genom att garantipensionen, bostadstillägget och äldreförsörjningsstödet ska höjas. Detsamma gäller översynen av premiepensionssystemet, för att bland annat kasta ut bedrägliga aktörer från marknaden.
Rimligen finns det också stor förståelse för den höjning av pensionsåldern som föreslås. Den är en ganska given konsekvens av att vi i genomsnitt lever längre – något som väl i sig bara kan uppfattas som positivt. Om pensionssystemet inte ska urholkas av den ökande medellivslängden så måste pensionsåldern höjas. Alternativet att höja pensionsavgifterna skulle knappast räcka för att klara behoven.
Den höjning som föreslås är inte heller särskilt drastisk. Gränsen för när man tidigast får ta ut allmän pension höjs stegvis från 61 år till 64 (2026). Rätten att fortsätta arbeta höjs på motsvarande sätt från 67 år till 69 (2023).
Samtidigt införs ett slags ”säkerhetssystem”, en möjlighet att ta ut garantipension efter 44 år i arbetslivet. Det är viktigt för dem som börjat arbeta tidigt och haft slitsamma jobb. I skalans andra ände finns de som utbildat sig länge, som börjat arbeta sent och mycket väl kan tänka sig att fortsätta några år till. Ett bra och fungerande pensionssystem måste utformas för ta hänsyn till vitt skilda livssituationer. Också i det avseendet är bredden i pensionsöverenskommelsen viktig.
När kommer nästa uppgörelse om pensionssystemet? Den kanske inte kommer alls. De sex partierna är nämligen också överens om att i fortsättningen knyta de olika pensionsåldrarna till medellivslängden. Då sker en automatisk anpassning som också bör bidra till att systemet håller under lång tid framåt.