Trafikplaneringen i Sveriges kommuner, inklusive Uppsala, är sedan ett antal år mer inriktad på de oskyddade trafikanternas säkerhet än tidigare. Det är en följd av riksdagens beslut 1997 om den s k nollvisionen. En bärande tanke bakom nollvisionen är att trafikapparaten bör vara "förlåtande". Ett misstag ska inte behöva få ödesdigra konsekvenser. Trafikforskningen har visat att om en gående eller cyklist träffas av ett fordon i 50 km/tim är risken att dödas ca 60-70 procent. Om hastigheten i stället är 30 km/tim sjunker risken till ca 10 procent. Det är motivet till att försöka få ner hastigheterna.
Cirka hälften av alla som skadas i Uppsalatrafiken är gående eller cyklister, enligt polisens rapportering. Cykelolyckor kommer till polisen kännedom i betydligt mindre utsträckning än andra typer av olyckor. Därför är gåendes och cyklisters andel av det totala antalet skadade i praktiken ännu högre. Vägverket visar också att trafiksäkerheten är sämre i Uppsala än i jämförbra städer.
Om det vore så väl att alla bilister respekterade 30-skyltar och lagen om att lämna företräde för gående på övergångsställen så vore det enkelt. Men så är inte verkligheten. Därför behövs ibland också en annan utformning av gatan. Exempelvis görs nya cirkulationsplatser numera snävare.
Det senaste exemplet är Norbyvägen vid Granitvägen. Sedan Täljstensskolan lades ner förra året måste lågstadiebarn korsa Norbyvägen där. Motivet för cirkulationsplatsens utformning är att hålla nere biltrafikens hastighet vid övergångsställena, för att därmed öka samspelet mellan bilister och gående.
Ett särskilt besvärligt säkerhetsproblem för gående är gator med två körfält i vardera riktningen. Sådana gator inbjuder till höga hastigheter. Det förekommer alltför ofta att en bil stannar framför övergångsställe i det ena körfältet medan en annan bil kör förbi i det andra körfältet. Det är ett helt livsfarligt beteende gentemot en gående.
Svartbäcksgatan är en sådan gata, med ett flertal övergångsställen mellan Gamla Uppsalagatan och Röborondellen. Gatan korsas varje dag av låg- och mellanstadieelever som går i Domarringens skola. Samtidigt är gatan inte längre riksväg 13 genom staden som den en gång utformades för att vara. Dess ursprungliga funktion har senare ersatts av Tycho Hedéns väg, och snart av nya E4 som motorväg. Därför byggs den nu om för att minska topphastigheterna och förhindra omkörning på övergångsställena.
I en stad för alla måste de gåendes och inte minst barnens säkerhet värnas. Det kan vara stökigt under ombyggnadstiden. Men när det väl är klart kommer trafiken enligt vår bedömning att flyta, om än i något lugnare tempo. Syftet är absolut inte att göra livet surt för bilister.
Göran Hamrin bygger upp sitt inlägg kring att vi dels gör olika ombyggnader och regleringar som syftar till att sänka hastigheten, dels också avser att ta bort trafiksäkerhetshöjande refuger utmed Norbyvägen. Han undrar varför liknande gator behandlas så olika och finner trafikpolitiken "inkonsekvent".
På Norbyvägen kommer mittrefugerna inte att tas bort — det måste vara en missuppfattning. Det blir istället fler mittrefuger, och övergångsställena förses med särskild belysning. Gång- och cykelbanorna blir bredare och körbanan smalare. Dagens konflikter mellan cyklister och främst äldre gående kan därmed minskas. Busshållplatserna får också en högre standard på flera sätt. Bl a blir det separat på- och avstigningsyta, skild från cykelbanan.
Göran Hamrin resonerar kring effekten i stort av trafiksäkerhetshöjande åtgärder och tycks mena att man med sådana bara flyttar problemen till andra gator där inga åtgärder vidtas. Det kan ligga en gnutta sanning i detta, men bara en gnutta. Viss trafik kan söka sig annan väg, men vanligtvis bara marginellt.
Göteborg är den stad där man gjort flest hastighetsdämpande åtgärder. Där har man lyckats mycket bra med trafiksäkerheten, sett över hela gatunätet.
Många har nog vant sig vid att betrakta gatan bara utifrån bilistens perspektiv. I en "stad för alla" finns det flera perspektiv som väghållaren måste väga in. Ligger det inte något ganska rimligt i detta?
Lennart Kunni
Chef Gatu- och trafikkontoret
Sven Ekman
trafikplanerare