Så här ser min trafikvardag ut: (och mängder av andra människors som jag iakttar varje dag när jag lämnar och hämtar på dagis samt tar mig till jobbet.)
Cirka kl 8: Transport på Vårdsätravägen från Gottsundagipen till Rosendal, lämna på dagis, åka vidare i bil till jobbet i Stockhlms city. Cirka kl 17.30: Hem från Stockholm till Uppsala, kanske stopp vid Coop/Ikea för att handla, sedan hem via Kungsängslede—Vårdsätravägen. Sedan ofta något ärende, t ex hämtning av barn hos någon kompis i Valsätra eller Kåbo. Vi är mängder med människor som lever i denna vardag. Hur skulle vi klara detta utan bil?
"Spårbunden trafik" löser inga av våra problem. Jag vill hävda att samhället mer och mer går mot att människor "gör sina cirklar större".Man bor i A, ungarna går i skolan i B, förälder 1 jobbar i C, förälder 2 i D, tidigare frånskild förälder i E osv. Man kan givetvis ha synpunkter på huruvida detta är bra eller dåligt, om människor mår bra av detta, men det är ett faktum att transporter "lite åt alla håll" behövs mer och mer. Spårtrafik löser få av dessa behov.
Jag är ingen motståndare till spårbunden trafik. Roslagsbanan och Saltsjöbanan är två bra spår, men de ersätter ju på intet sätt biltrafiken. Tvärtom måste man ju hela tiden bygga ut vägarna kors och tvärs t ex ut mot Värmdö och mellan Stockholms kranskommuner. På samma sätt skulle en massa saker behöva göras för att biltrafiken i Uppsala skall fungera bättre. Jag tycker att det finns ett inte så litet drag av snobbism hos hela makteliten i Uppsala, hos medier och politiker när de "mobbar bilen". Alla bor inte i Luthagen, handlar på Luthagens Livs, har barnen på Sverker och jobbar på universitetet (eller möjligen på UNT ända borta i Boländerna...). Jag önskar dem som gör det all lycka, men vi är några stycken som inte vill eller kan hålla ihop vår geografiska tillvaro på en sådan begränsad yta.
Paul Wolters
bil- och vägberoende Stockholmspendlare
Svar:
Paul Wolters och tusentals andra småbarnsföräldrar och pendlare har en hård tillvaro där varje minut är dyrbar, särskilt på morgonen. Problemet i en stad som Uppsala är att alla dessa pressade personer tvingas trängas på samma yta. Om var och en av dem då måste ha sin bil blir trafiksituationen så omöjlig som den ofta är i Uppsala.
Lösningen är ett trafiksystem som är tillräckligt attraktivt och effektivt för att få majoriteten av Uppsalaborna att välja kollektivtrafiken i stället för bilen för sina arbetsresor. Spårbunden trafik skulle kunna vara en lösning.
Bilen är ett oslagbart färdmedel i många sammanhang men inte i trånga stadskärnor som Uppsalas.
Kersti Kollberg