Han har valt ett dagis på långt avstånd från hemmet, trots goda valmöjligheter på kortare avstånd. Sedan bilpendling till Stockholms city, en plats dit kollektivtrafiken är rätt väl utbyggd för transport vid åttatiden på morgonen.
Efter arbetet och eventuellt matinköp med bilens hjälp väljer han ibland att hämta barnen i bil. Dessa självständiga val tycker jag det står honom fritt att göra, men jag har svårt att delta i hans upprördhet över Uppsalas trafiksituation.
Sedan får han mig att tänka. Det finns ju något inkonsekvent över trafikplaneringen i Uppsala.
Kungsgatans trafik har politikerna försökt sönderreglera. De beslutar om 30-gränser, samtidigt som man på samma ställen bygger fysiska hinder till en stor kostnad för att sänka hastigheten. Detta sker gärna på platser där alla icke-politiska remissinstanser säger nej, men det finns kanske andra överväganden att ta hänsyn till.
Just nu bygger man om Svartbäcksgatan med avsmalnade vägbana och andra "trafiksäkerhetshöjande" åtgärder. Även på Luthagsesplanaden byggs nya refuger. Sedan tidigare är bl a Gamla Uppsalagatan 30-skyltad, kombinerat med fysiska hinder.
Men samtidigt pågår en större ombyggnad av Norbyvägen, där man enligt uppgift tänker ta bort eller minska trafiksäkerhetshöjande refuger, vilka är de enda reellt hastighetssänkande åtgärderna längs denna väg. Hur kommer det sig att dessa liknande gator behandlas så olika?
Det är ett känt fenomen att när framkomligheten i ett system försämras på en punkt så ökar belastningen på alla andra punkter. Konsekvensen blir här att alla sträckor som inte är 30-skyltade får utså en större trafikbelastning. Speciellt ökar medelhastigheterna på dessa sträckor, då respekten för hastighetsbegränsningar minskar på grund av det frikostiga användandet av trafiksäkerhetshöjande åtgärder överallt annars.
Jag håller därför delvis med Paul Wolters om att Uppsalas "maktelit" står för en viss "snobbism" i trafikfrågan. Jag undrar speciellt vad som driver gatu- och trafiknämnden i deras beslut. Om avsikten är att höja trafiksäkerheten i staden, då finns det billigare och bättre generella lösningar som kommer en större andel av kommunmedborgarna till nytta. Då skulle dessutom pengar kunna omfördelas och användas till ett förbättrat vägunderhåll, speciellt en förbättrad snöröjning vintertid.
Men kanske har gatu- och trafiknämnden tänkt sig att bussar och andra fordon ska fortsätta köras i minst 60 km/tim på 50-sträckorna för att försöka hålla en tänkt tidtabell?
Är verkligen avsikten att endast de ekonomiskt eller på inflytande rika stadsinvånarna ska njuta förmånen av en behaglig trafikmiljö kring sitt hem?
Göran Hamrin
Uppsala