I söndags hade UNT på ledarsidan en reflektion av Håkan Holmberg, som bland annat säger att Breiviks självuppfattning inte är någon unik företeelse, att han anser sig ha ett stort och tungt uppdrag i världen. Det är lätt att hålla med Holmberg om att det krävs en analys "av den föreställningsvärld som motiverade hans gärningar" (UNT 15/4).
Min egen första tanke var att Breivik förmodligen delar en självförståelse med exempelvis så kallade christofascister på olika håll i världen, en utkorelsetanke som ger dem själva gudomlig rätt att döda fiender, eller för den delen att begå självmord i Guds namn. Tankefiguren kallas Frälsare med rätt att döda. Fienden absolutifieras därmed till att bli en absolut fiende, som inte kan bättra sig utan måste tillintetgöras.
Det slags tankar har vi mött på olika håll i Sverige i modern tid, bland annat som inslag i högerkristna, politiska kampanjer mot Olof Palme, som stämplades som genuint ond, inte minst därför att han bjöd in den påstådda ondskan själv till Stockholm, Yassir Arafat. Mordet på Palme kom att tolkas som en gudomligt sanktionerad rening med hjälp av ett bibelord från Esters bok i utgåvan Den levande bibeln, tryckort Horred, "Förintelsedagen var den 28 februari", Ester 3:13. Guds och judarnas fiender dräptes då. Jens Stoltenberg är ingen sentida Olof Palme, men båda var eller är framträdande socialdemokratiska ledare i Norden. Alla som dräptes den 22 juli var eller var på väg att bli organiserade socialdemokrater. Hur pass viktigt detta var för Breivik får rättegången utvisa.
När det gäller förståelsen av Anders Behring Breivik har jag försökt att tolka honom med några liknande fiendebilder på kristet håll i Europa, Afrika och Latinamerika, men det lyckas inte. Det kanske inte finns några nära till hands liggande tolkningsmodeller, därför att hans gärning och han själv som gärningsman är något mycket unikt. Vi tycks stå inför en person, vars handlingar påvisar en svår kunskapslucka hos oss själva. I den situationen är en så rättvisande och väl genomförd rättegång som möjligt det bästa som kan hända efter en oerhörd mänsklig tragedi. Det innebär å sin sida, att Breiviks försvar bör vara av högsta möjliga lödighet och att hans tankefigurer får en så rättvisande karakteristik som för närvarande är möjlig.
Sigbert Axelson
Teologie Doktor, docent