Helt okej är det däremot att stödja varje heldagsplats på dagis med 120 000 kronor om året. I Uppsala var stödet till och med 128 000 kronor per heldagsbarn, enligt Skolverkets senaste rapport.
- Om en förälder själv sköter barnen har man inga kostnader, hävdar UNT vidare. Hur långt bort från dagens verklighet befinner sig ledarskribenten? Vård av små barn som måste hållas under ständig uppsikt innebär faktiskt alltid en kostnad i dagens samhälle. Antingen som lön och andra omkostnader på dagis, för dagbarnvårdare eller någon annan anställd. Eller som en kostnad i form av uteliven lön för dem som under några hastigt flyende år själva tar hand om småbarnen.
Delvis beaktas detta redan i föräldraförsäkringen. Föräldrarna får ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen under 13 månader när ett barn föds — från den 1 juli med upp till 26 000 kronor i månaden. Ytterligare 90 dagar ersätts med ett enhetligt belopp på 180 kr om dagen. Men redan dagen därpå övergår omvårdnaden av barnet till att ses som ett icke-arbete. Om inte någon annan tar hand om det!
Bristen på verklighetsinsikt framgår också när ledarskribenten hävdar att "ingen hindrar föräldrar i Nacka eller på andra håll att vara hemma med sina barn". Men med västvärldens hårdaste familje- och bostadsbeskattning är den möjligheten i dag ytterst få förunnad. De som ändå framhärdar får finna sig i ett liv nära eller under existensminimum.
Bristen på valmöjligheter drabbar ytterst alla småbarn, alla småbarnsföräldrar, och alla som arbetar inom barnomsorgen. Utan alternativ måste man ta det som finns. Kvalitetskraven fortsätter att urholkas när det enda absoluta kravet på den kommunala barnomsorgen är att alla måste beredas plats.
Att se omvårdnaden av egna småbarn som ett icke-arbete får allvarliga följder också på lönebildningen, genom att smitta av sig. Om vården av egna barn inte anses vara något värd kan omvårdnaden av andras småbarn, gamla eller sjuka inte heller vara så värst mycket mer värd. Konsekvenserna ser vi dagligen i de låga omvårdnadslönerna. De kvinnor som kan, söker sig till mer "manliga" och välbetalda arbeten. Samtidigt hindrar de låga lönerna och den låga värderingen männen från att komma kvinnorna till mötes, inom omvårdande yrken och i omsorgerna om de egna små barnen.
Det måste förvisso alltid "löna sig att arbeta". Ge då också arbetet (!) att vårda små barn i deras eget hem ett mer likvärdigt stöd, beskattat om det används som inkomst av föräldrarna själva, avdragsgillt om det betalas som lön eller som avgift till dagis. En mångfald av alternativ skulle uppstå för de mindre barnen och deras föräldrar, kvaliteten skulle höjas liksom värderingen av allt omsorgsarbete. Först då blir det lättare för kvinnor och män att komma varandra till mötes, i hemmet och på arbetsmarknaden.
Ingegerd Troedsson
Familje- och skattedebattör
Familje- och skattedebattör
Svar:
Ingen har hävdat att det inte innebär en stor arbetsinsats att ta hand om barn eller att den som sköter egna barn inte har några kostnader. Ledaren den 4 april handlade om Nacka kommuns försök att få vård av egna barn i hemmet godkänt som näringsverksamhet. Den tanken är fortfarande orimlig.
Red av UNT