Dagarna före parlamentsvalets inledning i Egypten samlades åter hundratusentals demonstranter på Tahrirtroget för att protestera mot militärens fortsatta grepp om politiken. Att valet ändå ägde rum uppfattades av många som ett tecken på att militären inte tänkte retirera. Men resultatet tycks bli det motsatta – militären får svårare än tidigare att behålla kontrollen.
Den första valomgången genomfördes i nio av Egyptens 27 provinser, inräknat storstäderna Kairo och Alexandria. En någorlunda jämn röstfördelning mellan de största politiska grupperna skulle ha gett militären ett betydande manöverutrymme. I stället vann det islamistiska Frihets- och rättvisepartiet (FJP) i allians med några mindre partier en mycket eftertrycklig seger med preliminärt över 36 procent av rösterna. Segern blir dessutom troligen ännu större när valet går vidare till mer konservativa landsbygdsdistrikt den 14 december och 3 januari.
FJP:s styrka var både välkänd och underskattad före valet. Detsamma gäller i ännu högre grad för det ytterligt konservativa, så kallade salafistiska, parti som kom på andra plats med nästan 25 procent av rösterna. Olika sekulära och i vid mening liberala partier fick tillsammans kring 20 procent.
FJP, som är det partipolitiska uttrycket för det religiöst konservativa Muslimska brödraskapet håller nyckeln till Egyptens framtid i sina händer. Men vad vill man göra med sin nya maktställning?
Ingen kan egentligen svara. Ledande företrädare för partiet har lovat religionsfrihet och samma medborgerliga rättigheter för alla. Tonvikten läggs på sociala reformer snarare än på att genomdriva islamisk lagstiftning. Det finns också valkommentarer från FJP som utesluter en koalition med salafisternas parti - i stället vill man ha en regering som speglar hela den politiska skalan. Normal politisk logik talar också för att man väljer en måttfull linje för att inte stöta bort nyvunna väljare.
Men det finns också uttalanden av annat slag. Och det kan finnas en risk att FJP, eller delar av detta ganska brokiga parti, dras i mer fundamentalistisk riktning av konkurrensen med salafisterna. Och bland salafisterna finns inga tendenser till måttfullhet – krav på obligatorisk niqab för kvinnor, en särskild skatt för kristna efter medeltida förebilder, förbud mot alla former av nöjesliv och åtskilligt annat av samma slag har förekommit i valrörelsen.
Många väljare har troligen satsat på FJP för att detta parti framstått som det starkaste alternativet till militären. Men en diskret överenskommelse mellan FJP och militären kan inte uteslutas. Demokrati kräver mer än ett val – medborgerliga fri- och rättigheter och makthavare som accepterar att de också kan röstas bort.