Brors och "rysskräcken"
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Innebörden är uppenbart nedsättande. Den på vilken man vill klistra detta epitet ska, är det underförstådda men tydliga budskapet, uppfattas som en vettlös, panikslagen och allmänt fnoskig halvfigur - vars åsikter och synpunkter ingen vettig människa behöver besvära sig med att ta på något som helst allvar.
Så lät det på 1940- och 50-talen om Dagens Nyheters dåvarande chefredaktör Herbert Tingsten från våra hemmakommunister när han, på utomordentligt goda grunder, varnade för de faror som hotade från Josef Stalins aggressiva sovjetiska slavstat.
På 1980-talet kände sig tongivande delar av den vänster som häckade på några inflytelserika kultursidor manade att idissla samma tema om den s k rysskräcken mot dem som diskuterade det sovjetiska ubåtshotet och ensidigheten i kampanjen mot att väst skulle placera ut medeldistansrobotar med kärnvapen för att balansera de ryska SS-20 missilerna som redan fanns.
Och nu är det dags för en ny come back för detta eländiga uttryck. Dagens Nyheters politikreporter Henrik Brors finner i en magistral krönika att "rysskräcken är tillbaka i den svenska politiska eliten" och att det är "oro" för den rysk-tyska gasledningen som ligger bakom. Det motstånd som enskilda företrädare för regeringspartierna och ledande socialdemokrater uttalat mot gasledningen handlar bara om "inrikespolitik", preciserat till "vapenskrammel" med hans finstämda formulering.
Och den svenska militären rider på denna "rysskräck" för att kunna tillfredsställa sina "verkliga intressen" av att få ökade resurser till försvaret, konstaterar Brors och hänvisar till ett uttalande av överste Stefan Gustafsson, som är chef för strategiska analysenheten i Försvarsmakten.
Brors noterar att det inte är mer än fyra år sedan som det ryska militära hotet dödförklarades och Sverige ansågs kunna avveckla invasionsförsvaret. Men nu har det, hävdar han, till följd av gasledningen vänt och åter talas det om ett "hot" och "en framflyttning av Rysslands vitala intressen".
Omvärlden är, vet Brors att berätta, förundrad över "Sveriges svajande".
Ändå borde omvärlden, kanske även Brors, veta att den svenska säkerhetspolitiken inte är statisk. Den socialdemokratiske försvarsministern Thage G Peterson var, ska till hans heder sägas, alltid mycket noga med att påpeka att om hotbilden mot Sverige förändrades i negativ riktning skulle det ske en s k återtagning, det vill säga försvaret skulle åter rustas upp.
Att chefen för den enhet i försvarsmakten som har till uppgift att analysera hotbilden påpekar att Ryssland ökat sin militära förmåga och att detta kan komma att föranleda ändrade svenska dispositioner tillhör hans tjänsteåligganden - och har skvatt intet med vare sig vapenskrammel eller rysskräck att göra.
Det är dags att utmönstra uttrycket "rysskräck" ur den politiska vokabulären. Det är tarvligt, dränerat på gripbart intellektuellt innehåll - och otjänligt för en meningsfull diskussion om Ryssland och dess framtid.