Brottslingars bakgrund och möjligheter till social rehabilitering och återgång in i samhället stod under några decennier på 1900-talet i blickpunkten för kriminalvården och debatten kring denna. Att människor som utsatts för de kriminellas gärningar led svårt av att få sitt hem skändat eller sin kropp illa åtgången var inte intressant.
Reaktionen kom mot slutet av 1980-talet och 1994 inrättades den statliga Brottsoffermyndigheten. Efter tio års arbete anser den avgående generaldirektören Britta Bjelle att mycket förändrats till det bättre när det gäller hur brottsoffer uppmärksammas. Kunskapen om brottsoffrens situation har stadigt förbättrats, både inom rättsväsendet och i samhället i övrigt.
Men även om mycket blivit avsevärt bättre är det långt till en tillfredsställande situation. Unga kvinnor som utsatts för våldtäkter eller våldtäktsförsök har fortfarande stora problem med att bli behandlade på ett respektfullt sätt. Bara så sent som denna vår fick en ung kvinna höra av en advokat i rättssalen att "hon var klädd som en hora".
Detta och andra liknande inslag i rättegångar den senaste tiden föranledde justitieminister Thomas Bodström att tillsätta en utredning som skall se över vad som kan göras för att utsatta kvinnor skall få bättre behandling i rätten.
Uppmärksamheten just mot kvinnor som utsatts för övergrepp är just nu stor, men det finns också andra grupper som förtjänar samma allvarliga uppmärksamhet. Barn och gamla människor finns det dålig kunskap om i rättsväsendet och här återstår mycket att göra. Visst har polisen ständig utbildning i hur barn bör behandlas, men fortfarande finns inte barnperspektivet integrerat på det sätt som vore önskvärt.
När det gäller äldre människor är arbetet mera inriktat på att förmå dem att inte låta skräcken för att bli utsatt för brott begränsa livet. Risken för det är stor, anser man på Brottsoffermyndigheten.
Brottsoffermyndigheten arbetar också med att försöka återupprätta offrens värdighet på olika sätt. Ett sätt är den regel som säger att alla som dömts för ett brott där fängelse ingår i straffskalan får betala 500 kr till Brottsskadefonden. De som döms till så kallad elektronisk fotboja får betala 50 kr per dag till fonden, som sedan delar ut ersättning till de offer som inte ersätts på annat sätt, t ex genom egen hemförsäkring.
Det är ett friskhetstecken i det svenska samhället att brottsoffren numera tillmäts större betydelse än i början på 70-talet. Brottslingar måste självfallet behandlas på ett humant sätt och i görligaste mån återföras in i samhället. Det betyder dock inte att man kan negligera offren. De måste känna att de har samhällets respekt.