Vår ekonomi är bättre än andra länders och statens budget är i ordning, brukar statsminister Göran Persson stolt säga när frågan kommer på tal.
Men riktigt så tjusigt är det inte. Utgiftstaken klaras genom diverse trixande, bland annat genom att skjuta upp utgifter och förvandla utgiftshöjningar till skattesänkningar.
Underskotten i statens budget ökar för varje månad. Nu ser årets underskott ut att bli 63 miljarder, vilket är 2,5 procent av BNP. Enligt EU:s stabilitetspakt, som Sverige skrivit under, får underskotten inte överstiga 3 procent och Sverige är alltså ganska nära den gränsen.
Nu tänker regeringen säkert inte låta underskottet bli så stort. Också här finns knep att ta till. Tidigare har regeringen tagit åtskilliga miljarder från Riksbanken, men det går inte längre. Däremot finns andra möjligheter.
Pensionsfonderna ligger där och lockar med sina miljarder. Regeringen tänker av allt att döma ta 100 miljarder kronor med motiveringen att staten tagit över kostnaderna för förtidspensionerna. Exakt vad detta betyder är oklart, men så mycket är alldeles klart som att fonderna kan komma att behövas för att löftena till pensionärerna ska hållas.
Det nya pensionssystemet är ju utformat så att pensionerna sänks om systemets pengar inte räcker. Pensionsfonderna ska utgöra en buffert så att den så kallade bromsen slår till bara vid mer långvariga ekonomiska bekymmer. Men om bufferten minskar eller försvinner, minskar också tryggheten i pensionssystemet. Vill vi ha det så?
Regeringen har hittat ytterligare en källa att ösa ur. Det visar sig att sjukförsäkringssystemet går med överskott. I fjol gick sjukförsäkringen med en vinst på 9,6 miljarder kronor och i år beräknas överskottet bli över 15 miljarder, tack vare höga arbetsgivaravgifter. Pengarna går rakt in i statens budget.
Det är ju tur för regeringen att det finns så många fina möjligheter att klara budgeten, i synnerhet som de fiffiga metoderna inte direkt märks. Och vem bryr sig om att årets EU-avgift betalas först nästa år?