Det finns många belägg för den bristande personkemin mellan statsminister Göran Persson och EU-kommissionären Margot Wallström. Statsministerns illa dolda bufflighet mot henne när de bägge skulle föreställa vallokomotiv i 1998 års val och hans magsura reaktion mot Margot Wallströms kritik mot socialdemokratins bristande ledarskap i EU-frågor efter folkomröstningen om euron är bara ett par exempel.
Säkert är antipatierna en viktig förklaring till turerna i frågan om Margot Wallströms framtid och statsministerns plötsliga besked om en kommande regeringsombildning - och att hon erbjudits en statsrådspost.
Att Persson tycks ha fått Margot Wallströms slutgiltiga avböjande svar via Dagens Nyheter och inte direkt från henne själv är bara ytterligare en bekräftelse på de djupfrysta personliga relationerna.
I sak borde det inte vara särskilt komplicerat att kunna ge ett positivt besked till Margot Wallström. Hon har gjort ett bra arbete som miljökommissionär, lärt sig "hantverket" i EU-kommissionen, byggt upp nätverk.
Det innebär att hon har goda förutsättningar att spela en ännu mer central roll i den nya kommissionen, med dess många nya och oerfarna kommissionärer.
Sverige får givetvis ansvar för något annat ämnesområde än miljön, och det är statsministerns argument för att hålla henne på halster. Han vill veta vilket område som Sverige tilldelas innan han bestämmer sig för vem som skall bli kommissionär.
Det kan, på ytan, se ut som ett formellt riktigt argument. Men i själva verket är det formalism i det tydliga syftet att förhala. Margot Wallström är en rikt utrustad politiker. Kunde hon snabbt sätta sig in i de komplicerade miljöfrågorna lär hon snabbt kunna bemästra även andra sakområden.
Att Göran Persson, mot sin cementerade vana att aldrig avslöja något i förväg, nu meddelar att Margot Wallström erbjudits en statsrådspost ingår i maktspelet för att eliminera henne som tänkbar partiledare. Att hon vägrar "när partiet kallar" skall visa hennes anhängare att hon inte är av rätta ullen - och att den efterträdare Persson själv vill ha är rätt man. Buffeln Persson tycks vara på väg mot en riktig pyrrhusseger för sitt parti.