Nej, kanske inte. Men när läraren gång på gång tvingas skrika tyst i klassen utan att något händer så är det ett säkert tecken på att något är allvarligt fel i klassrummet.
Man kan tycka att Arbetsmiljöverkets granskning av skolmiljön borde vara onödig. Alla vet väl hur det kan gå till? Men det är viktigt och väsentligt att få siffror på våld, hot och stress i klassrummen.
Drygt 30 procent av Sveriges grund- och gymnasieskolor studeras. Slutresultatet kommer först 2016, men som framgår av Dagens Nyheters redovisning i onsdags så kan man redan nu konstatera att utmaningarna för den svenska skolan är mycket stora.
Lite bus går väl an. Men när bullernivån är sådan att det är omöjligt att bedriva en sammanhängande undervisning så måste det tas på allvar. Inga vuxna skulle acceptera att arbeta under de förhållanden som ibland kan råda i svenska klassrum.
Men vad gör man? Många tycks nöja sig med att resignerat konstatera att olika lärare har olika mycket auktoritet och hoppas att några lugna elever – oftast flickor – genom sin närvaro ska bidra till att dämpa oredan. Som om dessa elever inte hade någon egen rätt att få en ordnad undervisning.
Det är faktiskt inte så svårt att hitta åtgärder som skulle kunna vara effektiva på riktigt. En enkel sådan är att möblera om klassrummen så att var och en sitter för sig vänd mot läraren, i stället för grupperade runt bord utan ögonkontakt med andra än varandra. Ännu en enkel åtgärd är att låta det viktigaste arbetsmaterialet finnas vid varje elevs eget bord – gärna i en riktig skolbänk – i stället för i skåp som skapar spring, buller och knuffar så fort något ska hämtas.
Allra mest effektivt vore nog att ha två lärare i varje klassrum, i stället för en. Två lärare kan stödja varandra. Om en måste ta itu med en krissituation så kan den andra fortsätta undervisningen. Det är inte gratis, men det är inte heller gratis när organiserad undervisning blir omöjlig att bedriva.