Bush bryter linjen
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
De partier i Israels koalitionsregering som står ännu längre till höger än Likud har hotat att lämna regeringen om bosättningarna i Gaza evakueras. Sharon har sagt att han i så fall är beredd att bilda en ny regering med stöd av Arbetarpartiet för att kunna gå vidare med sin plan att lämna vissa ockuperade områden även utan en formell fredsuppgörelse.
Bushs uttalande att en fullständig israelisk reträtt till stilleståndslinjen från 1949 inte är realistisk på grund av nya "realiteter på marken", är i princip fullt förenligt med de förslag om markbyte mellan Israel och Palestina som fanns med i Osloprocessens slutskede. Motsvarande tankar ingår också i den s k Genèveplanen som skisserats av israeliska fredspolitiker och ett antal ledande palestinier.
Detsamma gäller presidentens åsikt att de palestinska flyktingarnas rätt att återvända ska förverkligas i Palestina och inte i det nuvarande Israel. Detta är en ståndpunkt som många palestinier länge har medgett är den enda realistiska och den uttrycktes också i Genèveplanen.
Problemet med Bushs uttalanden är av ett helt annat slag. Presidenten deklarerar, vid en gemensam presskonferens med Ariel Sharon, utan förhandlingar eller konsultationer med palestinierna, hur två av de stora frågor som måste hanteras i en ny fredsprocess ska lösas. Sharon får den framgång han behöver och den palestinska myndighetens irrelevans markeras på tydligast möjliga sätt.
Det finns optimister som tror att Bushs utspel kommer att tvinga fram en ny realism bland palestinierna — men resultatet kan lika gärna bli att USA:s roll som medlare med förtroende hos båda parter skadas. Hur tänker Bush agera om Sharon annekterar delar av Västbanken?