Bush i repris
President Bushs deklaration om att USA ska bekämpa tyranni var det än uppträder kan inte gärna kritiseras - annat än av dem som är ointresserade av skillnaden mellan demokrati och diktatur. Problemet är inte målsättningen utan Bushs omdöme.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
George W Bush höll ett oväntat ideologiskt laddat tal när han i torsdags svors in för sin andra och sista period som USA:s president. Inrikespolitiken spelade en ganska underordnad roll. Och även om Bush gjorde en del religiösa hänvisningar i den anda som den s k kristna högern säkert uppskattar så var huvudinriktningen en annan. USA har, enligt Bush, en mission att fylla - nämligen att bekämpa tyranni och sprida frihet och demokrati överallt i världen.
På ett allmänt plan är detta välkända tankegångar som genom åren formulerats också av många utanför USA - liksom av många som står långt från Bush på den politiska skalan. USA har obestridligen haft en avgörande roll för demokratins överlevnad och framgångar under de senaste dryga hundra åren, inte bara i kraft av militär styrka utan lika mycket som källa till inspiration och en tillflyktsort för förföljda människor från alla delar av världen.
Men av detta följer inte att USA:s agerande alltid varit invändningsfritt - och alla vet att landet ibland accepterat eller t o m understött odemokratiska regimer, vanligen i tron att man därmed förhindrade något ännu värre. Det var rätt av USA att efter andra världskriget åta sig en huvudroll i demokratiernas motstånd mot kommunistisk expansion - men det var inte desto mindre fel, både taktiskt och moraliskt, när landet under 60-talet lät sig dras in i Vietnamkriget.
En motsvarande problematik finns i dag. Den extrema islamiska fundamentalismen är ett obestridligt hot mot internationell fred och säkerhet. Världen borde långt före den 11 september 2001 ha försökt hitta metoder att befria Afghanistan från talibanväldet och omvärlden från ett akut terrorhot. När USA till sist gjorde detta var det en följd av att landet attackerats och ingripandet skedde med uttryckligt stöd från FN. Om Afghanistan nu, efter höstens val, långsamt kan förvandlas till ett mer demokratiskt samhälle så är det något som bara kan välkomnas.
Saddam Hussein har störtats och val ska hållas i Irak. Men samtidigt har landet till följd av lika svårartade som förutsägbara amerikanska försummelser blivit ett tränings- och basområde för terrorister. Under överskådlig tid har säkerheten i världen snarast minskat till följd av detta krig. Förhoppningsvis kan valet ändå långsiktigt leda till en stabilisering.
Bushs uttalade mål att demokratisera Mellanöstern skulle underlättas av en förnyad fredsprocess mellan Israel och palestinierna. Här har Bushs engagemang inte övertygat. Ändå finns fortfarande en möjlighet att USA kan spela en konstruktiv roll när de två parterna själva visar tecken på trötthet över det ständiga våldet.
I Mellanöstern i övrigt syns få tecken på amerikanskt engagemang för demokratisering av auktoritära eller rent despotiska regimer. Det enda undantaget är Iran, men där skulle en amerikansk intervention riskera att rycka undan all legitimitet för den genuint demokratiska opposition som finns.
Vad Bush konkret tänker göra av sina utfästelser att bekämpa tyranniet är tills vidare okänt. Men kombinationen av stora ambitioner och dåligt analysarbete är alltid riskabel.