Bush kan besegras
LEDARE USA:s president George W Bush har stora möjligheter att slå tillbaka en demokratisk utmanare i höstens presidentval. Men det är att missbedöma amerikanerna att utgå från att en utmanare måste vara chanslös.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Också John Kerry utsätts nu för de rykteskampanjer som alltid tycks höra hemma i amerikanska valrörelser. Men beskyllningarna, bland annat för otrohet, förefaller inte att ha någon substans och kommer väl därför knappast att kunna skada honom i valrörelsen. De säger ändå mycket om hur tonläget kan väntas bli fram till valet i november.
Ett påtagligt drag i flera av de primärval som hittills hållits är att valdeltagandet varit oväntat högt och att ovanligt många obundna väljare deltagit för att påverka vem som ska bli demokraternas kandidat. Detta speglar uppenbarligen den mycket starka
frustration över Bushadministrationen som många amerikaner känner.
En annan sida av samma sak är att Kerrys snabba marsch till täten i det demokratiska startfältet så uppenbart beror på att han bedöms vara den som har störst chans att verkligen besegra presidenten. Och alternativet till Kerry är i dag senatskollegan John Edwards som också anses ha stora möjligheter att vinna väljare från Bush.
Motviljan mot Bush — som givetvis motsvaras av uppslutning bakom presidenten i andra väljargrupper — kan förklaras på tre sätt.
En faktor är osäkerheten om vart Bushs utrikespolitik egentligen leder landet. Den nationella samlingen efter terrorattackerna den 11 september 2001 gynnade självfallet presidenten. Men i dag oroas många av frågan hur USA ska klara av det man föresatt sig att uträtta i Irak och Afghanistan när man samtidigt medvetet försämrat relationerna till många av sina normala allierade och till FN.
En annan faktor är ekonomins utveckling. I flera nyckelstater sviktar sysselsättningen i traditionella industrier. Detta är knappast Bushs fel, men tillsammans med presidentens väldiga skattesänkningar som synbarligen främst gynnar de redan välbeställda bidrar denna utveckling till föreställningen att administrationen inte har hela landets bästa som ledstjärna. En tredje faktor är presidentens och många av hans medarbetares mycket starka ideologiska konservatism. Även om denna i frågor som dödsstraff, aborter och inställningen till homosexuella motsvarar åsikterna hos många amerikaner så finns det också många som har motsatt inställning och som oroas över följderna av den högervridning som de anser pågår under Bush.
Av dessa tre skäl är det naturligt nog utrikespolitiken som är väsentligast för bedömare utanför USA. Den revolution som genomförts under Bush bygger på en förenklad analys av internationella maktförhållanden och har klarat mötet med verkligheten efter det framgångsrika kriget mot Saddam Hussein illa. I dag pågår en "korrigeringsrörelse" också inom administrationen men det ändrar inte slutsatsen att en ny president med djupare förståelse för hur internationell politik fungerar och med starkare känsla för de värden som förenar USA med andra demokratier skulle vara att föredra.
När det gäller ekonomin vet ingen säkert hur en demokratisk president skulle agera jämfört med Bush. Medan Kerry röstade för frihandelsavtalet Nafta har John Edwards spelat på mer protektionistiska strängar. Bush för sin del har, i strid med retoriken från förra valrörelsen, vidtagit en rad protektionistiska åtgärder.
Rekordunderskotten i de amerikanska statsfinanserna Inger djup oro också hos många republikaner som lärt sig läxan om balans mellan inkomster och utgifter, men exakt hur demokraterna ska desarmera de hot som Bushs ekonomiska politik håller på att skapa är oklart. Och även med en ny president kvarstår den republikanska majoriteten i kongressen.
Den djupa ideologiska konservatismen på det republikanska partiets högerflygel passerar ofta utan reaktion hos svenska bedömare som av helt andra skäl ser välvilligt på Bush. Men den som håller på liberala värden i Sverige och Europa kan inte gärna känna
igen sig i den närmast fundamentalistiska attityd som präglar en del av Bushs medarbetare.
Bushs möjligheter att slå tillbaka en demokratisk utmanare i höst är förvisso stora. Men det är att missbedöma amerikanerna att utgå från att en utmanare måste vara chanslös.
Många amerikaner oroas av följderna av den högervridning av politiken som de anser pågår under president Bush.