Bush lär av orkanerna
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Att han själv var ganska passiv alldeles efter att orkanen Katrina drabbat New Orleans och att det tog några dagar innan räddningsarbetet kom i gång och situationen kom under kontroll — efter några dagar av motbjudande anarki — får nog vid det här laget sägas vara etablerade fakta.
Men det förefaller som om både presidenten och administrationen kom bättre ut efter den senaste orkanen Rita, som ju inte heller tycks ha ställt till fullt så stor förödelse som Katrina.
Till det som bildar underlag för detta mer positiva omdöme hör, i varje fall av de första referaten att döma, den presskonferens som presidenten gav i går i samband med ett besök på energidepartementet i
Washingon.
Han argumenterade, som han gjort tidigare, för behovet att öka tillgången på energi genom fler oljeraffinaderier och genom att kärnkraften byggs ut ytterligare.
I den bästa av världar skulle man naturligtvis önska att han också hade haft något att säga om de fossila bränslenas miljöfarlighet och behovet av att ställa om även den amerikanska energipolitiken mot en energibalans med en påtagligt minskad förbrukning av fossila bränslen och en, utöver kärnkraften, lika påtagligt ökad andel av förnybara energikällor.
Men Rom byggdes inte på en dag och så som USA:s energibalans ser ut med dess väldiga andel av importerad olja är det varken ekonomiskt eller politiskt möjligt med tvära kast.
På längre sikt är en omställning av den amerikanska energipolitiken — liksom för övrigt hela det absurda oljeberoende som utgör ett så skrämmande inslag i världsekonomin — rimligen ofrånkomligt.
På något kortare sikt handlar det om att på ett positivt sätt i opinionsbildningen dra nytta av de erfarenheter som de senaste katastroferna — och framtida motsvarigheter — kan ge.
Enligt en populär föreställning — som rymmer korn av sanning, men mer utmärks av fyrkantig fördomsfullhet — är amerikaner som stora barn i fråga om bilar och bensin. Stora bilar och billig bensin i omåttliga kvantiteter är enligt denna föreställning integrerade beståndsdelar av den amerikanska frihetsdrömmen. Uppfattningen att begränsningar blir ofrånkomliga kan med lätthet avfärdas som frihetsinskränkande socialism av det mest föraktliga slag.
Mot den bakgrunden har det sitt givna intresse att president Bush — från oljestaten Texas och ofta framställd som oljeindustrins springpojke — i går argumenterade för behovet att spara på bränsle och placerade ansvaret för detta både hos enskilda och regeringen.
Han talade för bilpooler, alltså att fler slår sig ihop om samma bil, som därmed blir effektivare utnyttjad, och — hör och häpna — för satsning på kollektivtrafik.
Kanske är den amerikanske presidenten mer flexibel än många av hans belackare vill tro?