Det finns inget enklare sätt att göra sig impopulär som kommunpolitiker än att lägga ned en skola. Det spelar ingen roll hur välgrundat och nödvändigt beslutet är, protesterna kommer ändå att bli många och upprörda. På samma sätt är skolnedläggningar guldläge för oppositionspartier som vill tjäna snabba politiska poäng hos besvikna elever, lärare och föräldrar.
Förslagen från Miljöpartiet och Vänsterpartiet om insatser som inte skulle tvinga undervisningen att flyttas från GUC:s lokaler till Bolandsgymnasiet kom därför inte som några överraskningar. Bägge partierna är inne på att utnyttja lokalerna bättre genom att låta grundskoleelever samsas om utrymmet med gymnasisterna. Vänsterpartiets Jeanette Escanilla vill att eleverna från Årsta- och Brantingsskolan flyttas temporärt till GUC.
Miljöpartiets Maria Gardfjell är inte lika specifik, men även hon vill att lokalerna ska fyllas med grundskoleelever. Gardfjell påpekar mycket riktigt att det kommer att behövas nya skollokaler när elevantalet i de lägre årskullarna stiger. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är också kritiska till förskolans och grundskolans lokalbehov inte har utretts samtidigt som gymnasieskolans. Ett helhetsbegrepp efterlyses.
Men att invändningar riktiga, gör det tyvärr inte lättare för GUC:s verksamhet att vara kvar i de nuvarande lokalerna. För det första: att förskolan och grundskolan inte finns med i utredningen om gymnasiets lokalbehov, betyder inte att helhetsbegreppet saknas. I det beslutsunderlag där flytten av GUC föreslås, finns till exempel skrivningar om hur gymnasielokaler kan komma förskolan och grundskolan till del.
För det andra: GUC ligger i Fyrislund. Lokalerna är anpassade efter de utbildningar som ges där och för ungdomar i övre tonåren är det förstås inga problem att ta sig till skolan. Men att bussa ut yngre grundskoleelever till Fyrislund faller på sin egen orimlighet. Det är inte seriöst att som Miljöpartiet antyda att GUC-lokaler skulle kunna vara ett alternativ för dessa barn.
Lokalförsörjningen är ett svårlagt pussel för kommunen. Men hur man än försöker passa ihop bitarna med varandra kvarstår problemet: det finns för få gymnasieelever i förhållande till lokalytan. Om inget görs innebär det att resurser avsedda för undervisning urholkas.
I ett sådant läge är den ansvarsfulla linjen att hitta bästa möjliga lösning, även om det innebär att alla tyvärr inte kan bli nöjda. Inte att tjäna enkla poäng på besvikna elever.