Det som brukar fascinera utländska familjer som bosätter sig i Sverige allra mest är våra avgifter för sjukvård. Särskilt om man är från Nordamerika och särskilt om man råkar få barn när man kommer hit öppnar sig ett paradis av högkvalitativa välfärdstjänster till låg eller ingen kostnad. Den som bor kvar kommer också att glädjas över en billig och bra barnomsorg samt över vällagade skolluncher varje dag. Det sista gäller folk från nästan alla länder utanför Norden.
Lika nöjd blir inte den som råkar ut för sjukdom i munnen, som måste sätta in en brygga eller rotfylla en tand. Och vad tänker den som bokar en tågresa i Sverige för hela familjen? Svenskar i omgivningen blir nog svaren skyldiga på varför det ser ut som det gör. Vi har vant oss vid tjänsterna, när man ska akta sig och när man bara kan konsumera på. Ibland betalar ”någon annan” och det är inte så tydligt att det egentligen är vi själva, via skattsedeln.
Sju av åtta riksdagspartier försöker balansera avgifterna mot skattefinansieringen. En rimlig taxa för en tjänst gör att den inte överutnyttjas och kan finnas till för dem som verkligen behöver den. Är avgiften för låg blir det ebb i den offentliga kassan och man kan tvingas höja skatten, vilket i sin tur påverkar jobb och välfärd. Är den för hög kommer vissa inte att ha råd, och det påverkar också möjligheten för dessa att arbeta och bidra.
Vänsterpartiet sticker ut då man vill att så mycket som möjligt ska finansieras gemensamt. Det är en fin tanke och en del av V-förslagen är också bra, som subventionerade glasögon för barn. Men V trycker också på för en dyr tandvårdsreform och så har man ett favoritområde som dyker upp i många politiska debatter över hela landet: ”Gratis kollektivtrafik”, säger V. Avgiftsfri borde det förstås heta, men inte heller det vore en bra idé.
Frågan om priset på UL-kortet, SL-kortet och så vidare är het i varje region- och landstingsval i landet. En höjning av priset faller aldrig i god jord, minst sagt, och partierna har gradvis anpassat sig. Sedan 2010 har graden av subvention av kollektivtrafik stigit med 40 procent i Sverige. Det blir alltså mer och mer ”gratis” att åka buss och tåg, trots att många upplever priserna som höga.
Region Uppsala höjer från årsskiftet priset på UL:s månadskort med 40 kronor, till 880 kronor. ”Oacceptabelt med tanke på kollektivtrafikens sociala och ekologiska betydelse”, skriver kulturgeografen Marcus Mohall (UNT Debatt 20/12). Han vill på sikt se helt avgiftsfritt resande.
Noll kronor i biljettpris kommer att göra många glada till en början, men sedan tornar problemen upp sig. Skulle UL gå samma väg som det nästan helt skattefinansierade Akademiska sjukhuset, vars underskott i år blir 300 miljoner kronor? ”Vad fan får jag för pengarna?”, undrade Leif Östling på Svenskt Näringsliv. Den kopplingen blir tydligare när det kostar några tior att kliva på bussen.