Om man tänker tanken fullt ut förstår de flesta att en sådan förändring skulle bli startskottet för en genomgripande försämring för löntagarna i Sverige. Lönenivåer är förstås inte bara något som angår Byggnads, de angår alla som har löner som regleras i kollektivavtal, dvs byggnadsarbetare, ingenjörer, vårdbiträden, tandläkare eller handelsanställda, ja, de flesta löntagare. Därför är det viktigt att påpeka alla fel i Gunvor Hildéns artikel.
Gunvor Hildén väljer att utmåla Byggnads som en förhandlingsmaskin som maler ner ett litet utländskt företag. Laval som företag var inte ovetande om vare sig svenska förhållanden eller lönenivåer. Företaget har haft verksamhet i Sverige redan 2002 och då tecknat kollektivavtal och medbestämmandeavtal med Byggettan. Andra viktiga fakta är att Laval under hela processen i Vaxholm hade stöd av en mycket erfaren och känd svensk arbetsrättsjurist. Rättegångskostnaderna betalas av Svenskt Näringsliv.
Gunvor Hildén "tror" också att Byggnads vill stoppa företag att verka i Sverige. Fakta är att Byggnads tecknar ungefär 1þf>500 hängavtal varje år och under 2004 tecknades 98 hängavtal med utländska företag.
Gunvor Hildén berömmer sig av att hon inte "trodde på" Byggnads uppgift om att lönenivån i Stockholm vid förhandlingstillfället var 145 kronor, utan att uppgiften var ett uttryck för att Byggettan skulle haft för avsikt att fronta mot Laval för att inget bygge skulle bli av. Lönenivåer är faktabaserade och inget man "tror" eller inte "tror" på. Det är också värt att påpeka att de byggnadsarbetare som till sist byggde om skolan i Vaxholm tjänade 163 kronor i timmen.
Huruvida det begicks ett fel i förhandlingsordningen har fått groteska proportioner. Här väljer också Gunvor Hildén att "tro på" det som passar hennes upplägg.
I det protokoll som har åberopats från 15 september upprepar Byggettan sin begäran om att teckna kollektivavtal som man begärt sedan juni. I olika tidningar försöker man göra en poäng av att Byggettan på fråga från Laval om stupstockslön också upplyser om att den genomsnittliga lönenivån är 145 kronor per timme. Det tas som intäkt för att Byggettan frångick ordningen att först teckna avtal och sedan förhandla, vilket motsägs av första paragrafen i protokollet där Byggettan begär att man tecknar avtal. Det är också viktigt att veta att det lettiska företaget nekat att teckna avtal ända från början, och också i slutskedet då man erbjöds detta både av medlarna och senare i AD.
Det finns några som vill göra gällande att om svensk fackföreningsrörelse kräver att utländsk arbetskraft ska arbeta för samma löner som andra — ja, då är det ett uttryck för främlingsfientlighet. Det framställs som att vi missunnar den utländska arbetskraften att komma hit och arbeta för högre lön än de kunnat få i sina hemländer, men lägre än den svenska arbetskraften.
Den inställningen är också i grunden felaktig om man vill stärka löntagarnas ställning — varhelst vi löntagare finns i världen. Arbetsförhållandena blir bättre om löntagarna sluter sig samman för att hävda sina rättigheter och krav gentemot arbetsgivaren. Det är en sanning som gäller världen över. Att hjälpas åt för att skapa nödvändig motvikt till den makt arbetsgivarna har — det är det som är facklig solidaritet, och den behöver vi utveckla mycket mer. Men man är helt fel ute om man hävdar att lönedumpning har med solidaritet att göra.
Grundfrågan är: Ska samma löner gälla alla som ska jobba här? Är svaret nej — och att viss arbetskraft ska kunna gå på lägre löner, ja, då står Sverige inför enorma försämringar i levnadsstandard. Det öppnar dörren för låglönekonkurrens som vi inte kan se vidden av. Och eftersom löntagarnas löner och skatter finansierar sjukvård och skola, så skulle en sådan förändring också rycka undan mattan för den svenska välfärden.
För löntagarna är det viktigt att hålla sig till Vaxholmskonfliktens grundfråga och hålla ihop och försvara de svenska kollektivavtalen.
Hans Tilly
ordförande i Byggnads
ordförande i Byggnads