Men det är inte troligt att de kan leda till någon regimförändring – i alla fall inte under överskådlig framtid. De som jämför med demonstrationerna i Ukraina gör det alldeles för lätt för sig.
Det betyder inte att det saknas skäl att visa sitt missnöje med Maduros regering. Venezuelas ekonomi är i ett bedrövligt skick. Inkomsterna från oljeexporten har under många år använts populärt och kortsiktigt, men inte mycket har gjorts för att utveckla andra delar av ekonomin. Inflationen rusar, det råder akut brist på mediciner, livsmedel och andra nödvändiga varor och landet plågas av ständiga strömavbrott och snabbt stigande brottslighet. Prisökningar på många varor har förbjudits och företagsamheten behandlas som en fiende.
När varor dyker upp i butikerna utbryter ofta kravaller, som medierna är förbjudna att skildra. Likadant har det varit nu – medierna är mer eller mindre tvungna att tiga och mängder av journalister har attackerats. Enligt regimens retorik är Maduro utsatt för en ”fascistisk komplott”.
Ledaren för demonstrationsvågen, Leopoldo López, har gripits och riskerar åratal i fängelse. López leder en del av den breda oppositionsalliansen MUD som tror att gatuprotester faktiskt kan få regimen i gungning. Maduros motkandidat i presidentvalet 2013, Henrique Capriles, är troligen mer realistisk när han menar att protesterna inte kan få effekt förrän också Maduros egen väljarbas bland de fattiga känner effekterna av den ekonomiska krisen starkare än nu.
Den politiska polariseringen i Venezuela är extrem och de väljare som stödde den döde Hugo Chávez och sedan med knapp marginal också stod bakom Maduro - anser sig troligen fortfarande ha fått det bättre genom den politik som förts. Och oppositionen vinner inget på att försöka riva upp allt som skett under Chávez år vid makten – det gäller att tala om de nya problem som plågar väljarna nu.
Men regimen är uppenbart störd av protestvågen. Beskyllningar mot oppositionen blandas med inviter till förhandlingar, man växlar mellan att skylla allt på USA och att försöka normalisera förbindelserna. Hur kommer man att bete sig den dag som protesterna får ännu bredare folkligt stöd?
Några tror att Maduro håller på att förlora kontrollen. Demonstranterna har beskjutits av beväpnade män på motorcyklar, enligt Maduro i trots mot hans egna order. Det finns tecken på oro inom armén och – obekräftade – rykten om kubanska trupper i landet. Nationalförsamlingens talman Diosdado Cabello nämns som en tänkbar rival om makten.
Medan demonstrationerna fortsätter finns det skäl att åter reflektera över en elementär politisk sanning. Bestående förbättringar för de sämst ställa förutsätter demokrati och en öppen ekonomi.