Centerns partistyrelse satt samlad hela dagen i går för att behandla förslaget till idéprogram. De mest förbluffande förslagen – som rätt till månggifte och avskaffad skolplikt – hade avförts redan före mötet.
Men vad skulle bli kvar? Och skulle den falang som står bakom det ursprungliga förslaget acceptera reträtten?
I denna falang tror man att förslag av denna typ är uttryck för ”liberalism” – en antydan om att partiet verkligen behöver en riktig idédebatt i stället för de ytligheter som programgruppen presenterat.
Frågorna fick inget svar i går. Det reviderade förslaget ska inte presenteras förrän på måndag. Hur ska detta tolkas?
Det mest troliga är trots allt att styrelsen insett att förslaget är oantagligt och gett någon i uppdrag att skriva ett helt nytt – alternativt att låta stommen vara kvar och stryka huvuddelen av det som kritiserats av partiets medlemmar. Men borde man inte då ha förberett styrelsemötet bättre så att man verkligen hade ett resultat att visa upp? Kan det vara så att oenigheten alltjämt är så stor att de två falangerna måste fortsätta att förhandla bakom kulisserna?
För Centern kan utgången av denna process vara avgörande. Annie Lööf klarade den första krishanteringen bra. Men hur ska det gå om hon inte tillåts fullfölja den linje hon valde när kritikstormen bröt lös?
Om en dryg vecka ska hon vara värd för de övriga alliansledarna på hemorten Maramö. Centerns opinionsstöd har länge varit dåligt, men nu tyder mycket på att också kärnväljarna har tröttnat. Annie Lööf har mycket att ta igen och behöver minst av allt en fortsatt strid om idéprogrammet.