Centern frigör sig

LEDARE. Få ting skulle betyda mer för hållfastheten i en eventuell borgerlig regering efter nästa val än om centerpartiet lyckades frigöra sig från sin mer än kvartssekelgamla låsning i kärnkraftsfrågan.

Uppsala2005-02-02 07:59
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Hittills har det knappast funnits skäl för någon större optimism på den punkten. Efter helgens utspel från CUF-ordföranden Fredrick Federley kan detta möjligen vara på väg att änd­ras — även om de första reaktionerna från den energipolitiske talesmannen i partiet blev av det förutsägbara slaget, styrda av ryggmärgen snarare än av intellektet.

Federleys inlägg har framför allt det goda med sig att ett tabu för centerpartiet brutits igenom. Det går nu an att göra det som så länge varit det mest förbjudna för goda centerpartister, nämligen att tala nyanserat om kärnkraften.
Kärnkraften var ett "farligt gift" slog Thorbjörn Fälldin fast med djupaste känslomässiga darr på rösten för snart ett tredjedels sekel sedan. Följande centerledare har varierat temat genom decennierna med större eller mindre glöd — Karin Söder,
Olof Johansson, Lennart Daléus.
Med tiden har dock perspektiven förskjutits och frågan förlorat det mesta av sin tidigare laddning. Om den nuvarande centerledaren verkligen "brinner", som det numera så ofta heter, för en avveckling av kärnkraften har hon verkligen lyckats dölja det väl.
I en intervju i radions Studio ett i går bekräftade Maud Olofsson detta intryck. Hon ställde sig närmast på Fredrik Federleys sida och pläderade för att man måste "komma upp ur de djupa dikena" och "lämna datum- och årtalsexercisen" — och hon förnekade
heller inte, hederligt nog, centerns medansvar för hittillsvarande låsningar i debatten.
I stället för "årtalsexercisen" vill hon se en mer marknadsanpassad politik. Politikerna skall sätta ramarna för energipolitiken. Den skall ge en säker energiförsörjning till goda priser och leda till en hållbar utveckling. Men inom dessa ramar skall kraftindustrin agera självständigt. Då blir kärnkraftsavvecklingen inte heller något förstahandsmål underordnat allt annat — som med den nuvarande energipolitiken, eller i varje fall -retoriken.

När kärnkraften skall avvecklas avgörs av hur länge reaktorerna kan drivas säkert och ekonomiskt och i vilken takt hållbara alternativ kan presenteras. En konsekvens av det synsättet blir att kärnkraften
blir kvar länge än.
Av detta följer dessutom logiskt, även om det ännu inte uttalas, att det mycket väl kan bli så att kärnkraften över huvud taget inte blir aktuell för avveckling under överskådlig tid. Det gäller för det alls inte osannolika fall att den tekniska utvecklingen i fråga om säkerhet och avfallslösningar medför att kärnkraften framstår som konkurrenskraftigare än andra alternativ.

Maud Olofsson höll också med Fred­rick Federley om att klimatfrågorna i dag är det allt annat överskuggande miljöproblemet. Med den problemformuleringen blir inte kärnkraften någon sprängfråga i en borgerlig regering. Och det faktum att centern i dag samarbetar med socialdemokraterna och vänsterpartiet om energipolitiken framstår i detta ljus nästan som en kuriositet.
Med kärnkraftsfrågan avdramatiserad behöver centern knappast känna någon större separationsångest inför ett uppbrott ur detta samarbete — som man ju ändå inte kan vara kvar i om man skulle bli regeringsparti.
Läs mer om