Under gårdagen flockades över 500 centerpartister i Karlstad för en fyra dagar lång partistämma. Det är en vingklippt center som möts. Lyftet – som valet av Annie Lööf skulle innebära – har uteblivit.
Snarare befinner sig C nu i en djup kris, där man i de senaste opinionsmätningarna har haft problem att ens flaxa upp till den allra lägsta pinnen: riksdagens fyraprocentsspärr. Och med krisen har partiet börjat spreta.
En av dem som vänder näbben åt alldeles fel håll är riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C), som i torsdagens Brännpunkt i SvD skriver om invandringen i Sverige.
Det är smått ironiskt att Danielsson representerar det parti som för mindre än ett år sedan lanserade ett förslag till idéprogram där en punkt om fri invandring ingick.
Visserligen ströks formuleringen senare, men att partiets syn på invandring i grunden är liberal behöver knappast någon tvivla på. Fast Danielsson vill inte riktigt gå med på den inriktningen.
Han inleder sitt debattinlägg med att ondgöra sig över att det inte går att problematisera kring invandring utan att mötas av personangrepp och olika typer av invektiv. Att etikettera en motdebattör, utan att lyssna till punkt, är naturligtvis oförskämt. Så vad är det då Danielsson har att säga?
Det bärande budskapet i texten är att Sveriges invandringspolitik bör vara i linje med övriga EU:s, om vi ska klara ”mottagning, jobbskapande och integration”. Rent konkret motsätter sig Danielsson att Sverige skulle låta flyktingar söka asyl på de svenska ambassaderna – en punkt som Centerpartiets styrelse har föreslagit ska prövas på stämman.
Men Danielsson är fel ute: På just den punkten borde EU faktiskt lyssna på Centerpartiet, snarare än tvärtom. Att alla de lagliga vägarna till EU är stängda för dem som behöver skydd från krig och förtryck är en stor skam. Regeln är att asyl inte beviljas på EU-ländernas ambassader i utlandet, utan måste sökas på plats i det aktuella landet.
Då behöver man först ta sig dit, och är därmed hänvisad till människosmugglare – om man har råd och klarar sig så långt med livet i behåll, vill säga. Problemet är högaktuellt, inte minst med tanke på den humanitära katastrofen i Syrien.
För att rädda sin sista bit av värdighet borde inte bara Sverige – utan också resten av EU – öppna för en asylprocess fri från moment 22-problem.
Med ett av sina övriga förslag – det om att införa ”ålderstest” på flyktingbarn – hamnar Danielsson farligt nära SD-retorik. Förutom att de anses vara oetiska, är den här typen av tester dessutom otillförlitliga och har stor felmarginal, vilket journalisterna Jens Mikkelsen och Katia Wagner bland annat skriver om i den nyligen utgivna reportageboken De förlorade barnen (Natur & Kultur).
Att närma sig Sverigedemokraterna är ingen vinnande taktik för ett krisande Centerparti. I Finland – där flertalet av de etablerade partierna har valt att mata den högerpopulistiska gökungen Sannfinländarna – har det endast resulterat i att denna vuxit.
Ofta är det så det går: En anpassning till de invandringskritiska krafterna – för att förhindra röstflykt – medför sällan något annat än att dessa vinner legitimitet. Och när det väl kommer till en valsituation föredras i allmänhet ”originalet” framför den ”bleka imitatören och halvdana kopian”.
Det är beklagligt att en riksdagsrepresentant för Centerpartiet nu tycks ruva på liknande dödfödda strategier.