Om något parti förändrat sig inför årets EU-val så är det centern. Det parti som för några år sedan gjorde en poäng av att säga "nja till EU" talar i årets valrörelse oupphörligt om de möjligheter EU ger.
Utvecklingen började vid den senaste centerstämman när partiet, ackompanjerat av sedesamma rysningar från traditionalister både i och utanför dess led, tog sig före att fördomsfritt vrida och vända på begreppet federalism. Man fann att detta f-ord långt ifrån att vara pestsmittat i själva verket lämpar sig utmärkt väl för analysen av vad EU är och borde utvecklas till.
I den pågående valkampanjen talar centerledaren Maud Olofsson om ett "smalare men vassare EU". Med det menas att EU skall samla och koncentrera sin kraft. EU skall fatta beslut om betydligt färre frågor än i dag. De frågor som lämpar sig bättre för den lokala och nationella nivån skall avgöras där. Men EU skall ha större befogenheter än i dag när det gäller de stora, gränsöverskridande frågor som EU och ingen annan skall avgöra.
Centerledaren talar om fyra sådana frågekomplex. Miljön, utrikes- och säkerhetspolitiken, inre marknaden och kampen mot brottsligheten. I fråga om utrikes- och säkerhetspolitiken kräver centern rakt och krasst att vetorätten skall avskaffas. Ett enstaka land skall inte kunna hindra EU från att göra vad som behövs genom att sticka en käpp i hjulet.
Det är en radikal positionsförflyttning, särskilt för ett parti med centerns förflutna. Maud Olofsson talar med engagemang om att EU måste förbättra sin krishanteringsförmåga och rent av skaffa sig "militära muskler". Det kan man instämma i, men mer problematiskt blir det när hon formulerar sig i vändningar som kan tolkas som om det EU-försvar hon talar om dels skall vara ett alternativ till Nato, dels ses som "en motvikt" till USA.
Men Nato är och förblir västvärldens ledande militära säkerhetsorganisation, och den transatlantiska länken, samarbetet mellan Europa och USA, är omistligt i vår tid. Säkerhet byggs i dag i samarbete, allians om man så vill, med andra. Inget land, inte ens USA, klarar sig på egen hand.
Om centern vill att Sverige skall ha maximalt inflytande och insyn i Europas säkerhetspolitik är det logiska nästa steget att förorda svenskt medlemskap i Nato. Till den insikten tycks centern alltjämt ha en bit kvar, men nog har väl avståndet minskat på senare år?