Den omfattande decentraliseringen av universitets- och högskoleväsendet har har knappast motsvarat den högtflygande retorik som de senaste decennierna präglat den svenska utbildningspolitiken. Varje län har nu minst en högskola men eftersom resurserna till utbildning och forskning är begränsade räcker de inte till för att hålla den höga kvalitet som socialdemokratiska utbildningspolitiker hävdar existerar. Många högskolor har svårt att rekrytera studenter och den forskning som bedrivs vid de mindre högskolorna håller alltför sällan måttet. Den högre utbildningen tenderar att bli en fälla för många ungdomar som vill ägna sig åt högre studier.
Nu håller dock uppenbarligen en viss reträtt på att inledas, en reträtt till en större koncentration av utbildningsresurserna. En utredning föreslår sammanslagning av flera högskolor. Först ut är Mälardalens högskola och Örebro universitet, fler lär följa efter. För de mindre högskolorna handlar det om överlevnad. En del ämnesområden har för få studenter och då går kurserna med underskott vilket drabbar högskolorna. En anpassning till verkligheten är därför nödvändig.
De sammanslagna högskolorna kommer i varje fall inte i inledningsfasen att slås samman geografiskt utan allt handlar om samverkan och samarbete. Det betyder att den ena högskolan koncentrerar sig på några ämnen, den andra på andra.
Men också några stora enheter på området kommer att samverka mera. Chalmers tekniska högskola i Göteborg och Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm ska samordna sina utbildningar. Syftet är enkelt: det handlar om den internationella konkurrensen. Ska spetsforskning kunna levereras i Sverige går det inte att splittra upp resurserna på för många enheter.
Samordningen är nödvändig men blir sannolikt inte lätt att genomföra. De regionala högskolorna är många läns stolthet och anses som viktiga motorer i regionernas näringsliv. Den aspekten ska inte negligeras men den ska inte förväxlas med forskningsframgångar.
För att uppnå en konkurrenskraftig forskning krävs rika kreativa miljöer där tankar och idéer får stångas mot många. Den kritiska massan uppstår inte i ett glest besatt studentkafé i en mindre högskola - men kan många gånger formera sig på exempelvis Café Alma i Uppsala, där teologer, klimatforskare och litteraturvetare och tekniska fysiker kan mötas vid samma kaffebord.