Civilkurage Àr en sak - dumhet en annan
Detta Àr en ledarkrönika. UNT:s ledarsida Àr liberal.
Som exempel ges att det Àr skillnad pÄ en trakasserande skinnskalle i en tunnelbanevagn dÀr 20 hockeyspelare Äker, och en tunnelbanevagn fylld med 20 skinnskallar och resten kvinnor och barn. Det vore inte juste att bestraffa nÄgon för brott mot Lex StÄlmannen i det lÀget menar man, och dÀrför Àr inte lagen genomförbar.
Jag stör mig rĂ€tt ordentligt pĂ„ det exempÂlet, Âeftersom hela diskussionen om civilkurage grumlas av detta och liknande resonemang. Ingen kommer att Ă„tala lille Emil, tant Agda eller trebarnsmamman Gulletussan för att de inte gett sig i handgripligheter med ett gĂ€ng skinnskallar. Civilkurage Ă€r en sak, dumhet en annan. Det krĂ€vs ingen sofistikerad proportionalitetsanalys för att med sunt förnuft inse sina begrĂ€nsningar, Ă€ven under en legal skyldighet att hjĂ€lpa en annan i nöd. IdĂ©n att vi alla har ett medborgerligt ansvar för varandra Ă€r ju ingalunda kontroversiell, Ă€ndĂ„ Ă€r frĂ„gan het. Det finns ocksĂ„ feghet och passivitet av andra anledningar.
Det borde finnas lÄngt fler exempel dÀr en skyldighet att hjÀlpa en annan kan göra nytta. Att ringa en ambulans nÀr olyckan Àr framme eller att ge första hjÀlpen pÄ frÀmlingar. Alliansen Àr i min mening inne pÄ helt rÀtt spÄr Àven om debatten stundvis blivit ganska cynisk. "Lex StÄlmannen" finns exempelvis i Tyskland redan, och mig veterligen Àr det tyska folket inte mer hjÀltemodigt Àn nÄgot annat folk. Varför mÄste vi med nÀbbar och klor debattera för rÀtten att fÄ vÀnda andra kinden till?
Jag tror att en svensk civilkuragelag behövs och Ă€r viktig för den medborgerliga moralen. Nöden har mĂ„nga ansikten. Kanske vĂ„gar vi krossa rutan i den bil dĂ€r ett barn sitter fĂ„nget i gassande sol, för att stressade pappa eller mamma "bara" ska in pĂ„ stormarknaden för att köpa bröd. Om vi Ă€r 20 personer pĂ„ en buss sĂ„ slipper kanske en ensam tjej lĂ€ngst bak skrika sig hes under pĂ„gĂ„ende vĂ„ldtĂ€kt medan vi stirrar framĂ„t och höjer volymen pĂ„ ÂIpoden.
Nu tror jag inte för en sekund att blott en lag rÀcker för att varenda ynkrygg utan tillstymmelse till civilkurage ska sadla om för att bli kvarterets egna maskerade hjÀlte, men det handlar som sagt om att skicka en moralisk signal.
De allra flesta av oss försvarar oss instinktivt och sĂ€ger " nej, jag skulle minsann ingripa om det krĂ€vdes", och det Ă€r förstĂ„s bra. Det Ă€r för de "andÂra" vi behöver en civilkuragelag.