Alliansregeringen har lyckats genomdriva flera nödvändiga reformer av den svenska skolan sedan maktskiftet 2006. Men än återstår en av de största utmaningarna som den svenska skolan står inför: läraryrkets status. Läraryrket har inte lyckats attrahera studenter, det har länge varit ett andra- eller tredjehandsval. Lärarutbildningen har även dragits med låga antagningskrav. I våras blev det stora rubriker om att det räckte med låga resultat på högskoleprovet för att bli antagen.
Yrkets status har sjunkit hand i hand med lönerna. Några av orsakerna kan härledas till svårigheter att göra karriär, mycket pappersarbete och en stressig arbetsmiljö. Alliansregeringen har försökt tackla problemet genom en ny lärarutbildning och genom införande av lärarlegitimationer. Det senare har inte varit helt fritt från kritik och brister – det praktiska genomförandet av reformen har inte gått smidigt och många lärare har fortfarande inte ansökt om lärarlegitimation.
Att höja lärarlönerna skulle vara svårt i praktiken. Ansvaret för lärarlönerna ligger i och med kommunaliseringen av skolan hos kommunerna. Lönerna blir då ofta, liksom mycket annat i kommunernas verksamhet, en prioriteringsfråga. Men genom en satsning på fler karriärmöjligheter inom yrket hoppas utbildningsministern på att både höja lönerna och kvalitén. Fler statliga tjänster som förstalärare och lektorer ska inrättas och de ska även få en lönehöjning på 5000 respektive 10 000 kronor. Dessutom ska en del av tjänsterna reserveras till utanförskapsområden.
Det skulle vara en välkommen satsning på läraryrket. Duktiga och engagerade lärare måste få fler vägar till att göra karriär. Det skulle inte bara ge lärarna bättre lönemöjligheter, utan även bidra till att höja statusen för en av samhällets viktigaste yrkeskårer.