Dags att tänka på vad du säger!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
vägas mot nyttan av en effektiv brotts- eller terrorbekämpning. Vid ett tillfälle dristar man sig till att säga att människors rätt till skydd för privatlivet "ska väga tungt".
Vad detta innebär rent konkret får läsaren gissa sig till. Men precis efter att ordet integritet dyker upp första gången (sidan 17) står uttryckligen att "polisen ska få använda buggning i kampen mot terrorismen".
Därför var det på intet sätt förvånande att folkpartiet i går meddelade att man sluter upp bakom justitieminister Thomas Bodströms buggningslag. Även om alla allianspartier inte är helt nöjda med alla detaljer i förslaget är de ändå överens om inriktningen. I den mån det alls förekommer några politiska protester är det från regeringens i andra sammanhang så trogna stödpartier. Allianspartierna är dock, av naturliga och i grunden riktiga skäl, sura över att folkpartiet på egen hand gjort upp med regeringen.
Från halvårsskiftet blir det nu tillåtet för polisen att placera hemliga mikrofoner i våra hem och på våra arbetsplatser. Även personer som inte är misstänkta för brott kan komma att avlyssnas om det behövs för brottsutredningen.
Förutom att vara en framgång för justitieministern själv, som har investerat en hel del politisk prestige i detta och andra kontroversiella förslag, jublar landets poliser. Buggning är redan tillåtet i våra grannländer och anses av polisen vara ett ovärderligt verktyg i jakten på grova brottslingar.
Om det verkligen stämmer är tveksamt. Visst är det så att en del brott klaras upp fortare om polisen får möjlighet att avlyssna allt vad en människa — och alla i dennes omgivning — säger under dygnets alla timmar. Men inte alla är övertygade om att metoden är så effektiv som förespråkarna hävdar. I synnerhet inte om man tar hänsyn till det pris i form av integritetskränkning för oskyldiga som buggning betingar.
Buggning innebär en integritetskränkning av ett helt annat slag än andra tvångsmedel som polisen har till sitt förfogande. Avlyssningen sker urskillningslöst och drabbar alla som kommer i kontakt med den som är föremål för polisens uppvaktning, oavsett om de har rent mjöl i påsen eller inte.
Detta måste man ha i åtanke när regeringen i sitt lagförslag säger att buggning bara ska få användas i förundersökningar där brottet ger minst fyra års fängelse, till exempel mord, grova rån och terroristbrott. Även vid en del "mindre allvarliga" brott — grova narkotikabrott, människohandel och grova sexbrott — ska polisen få använda buggning. Det är inte bara de misstänkta brottslingarna som kommer att höras på polisens bandspelare utan många människor runt omkring.
Vissa förbättringar av det ursprungliga förslaget har kommit till i förhandlingarna med folkpartiet, det ska erkännas. Beslut om buggning måste fattas av domstol. Tidigare ville Bodström att polisen i vissa fall på eget bevåg skulle kunna plocka
fram mikrofonerna. De som blir buggade ska också i efterhand få veta att polisen har spelat in dem på band. Förhoppningsvis innebär detta att risken för missbruk av detta starka tvångsmedel minskar. Och varken advokater, präster, läkare eller psykologer ska kunna få sina arbetsplatser avlyssnade.
Medier, däremot, ska "i undantagsfall" kunna buggas. Avsikten är att förhindra att kriminella gäng "startar tidning" och har det som täckmantel för sin verksamhet. Men regeringens lagförslag öppnar för obehagliga gränsdragningar, där domstolar ska få avgöra vilka redaktioner som ska skyddas från lagens långa arm.
Men även om Thomas Bodström fått backa på några avgörande punkter kvarstår det grundläggande problemet. I och med att buggning blir tillåtet urholkas skyddet för den personliga integriteten rejält. Varken regeringen, folkpartiet eller andra buggningsförespråkare har på ett övertygande sätt kunnat visa att behovet är så stort och metoden så effektiv att ingreppet står i rimlig proportion till det man vill uppnå: bättre brottsbekämpning. Att "alla andra" använder metoden är i sammanhanget irrelevant.
Man kan heller inte se buggning som en isolerad företeelse. Den ingår i ett paket av utökad övervakning — från fler kameror till obligatorisk lagring av data- och teleuppgifter — som har kommit de senaste åren.
Den sammantagna bilden oroar. Var finns motkrafterna?