Det handlar om sänkta förhoppningar om tillväxt och om jobb som inte kommer. Härom veckan visade SCB att arbetslösheten nu närmar sig nio procent, 8,7 för att vara exakt. Samma tongångar har hörts i princip sedan finanskrisen bröt ut 2008.
Den här bilden förmedlades också av finansminister Anders Borg (M) när han presenterade vårbudgeten nyligen. Och av Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson veckan därpå, då med tillägget att den förres oförmåga var en av orsakerna till att återhämtningen dröjer. Finansministermatchen inför valet är rollbesatt: den ene (Borg) hävdar att omvärlden har en större betydelse för svensk ekonomi än den andra (Andersson).
Ekonomer som de båda är söker de förstås bevis för att deras tes är riktig. Magdalena Andersson hade ett ypperligt tillfälle i veckan då Harvardprofessorn Richard B Freeman kom på besök för att diskutera sin rapport om den nordiska modellen. LO:s chefsekonom Ola Pettersson och Andersson själv satt i panelen på seminariet för att kommentera slutsatserna. Visst hade väl modellen krackelerat efter sju år med borgerlig regering? Men Freeman var inte alls orolig för den svenska modellen. ”De största hoten kommer utifrån”, i form av eurokrisen, slog han fast.
Förhoppningsvis blev det ett lärorikt seminarium för deltagarna på ABF-huset i Stockholm. Väljarna lär dock få klara sig utan de kunskaper som förmedlades.