INGER ÖSTERDAHL, PROFESSOR I FOLKRÄTT: Därför rätt att dra Darfur inför rätta

Ett viktigt steg har tagits i rättsprocessen mot misstänkta missdådare i Darfur. Åklagaren vid den internationella brottmålsdomstolen i Haag har begärt ett beslut om häktning mot ingen mindre än Sudans president, Omar Hassan Ahmad Al Bashir. Tidigare har motsvarande beslut fattats med avseende på den sudanesiske ministern för humanitära ärenden och en milisbefälhavare. Ingendera har hittills dykt upp vid domstolen.
Sudans president är misstänkt för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Misstankarna mot de andra två ledande personligheterna inskränker sig till brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, vilket är illa nog.
Brottmålsdomstolens domsrätt i Sudanfallet grundar sig på en resolution från FN:s säkerhetsråd från 2005. Säkerhetsrådet hänsköt situationen Sudan till domstolen för utredning, eftersom situationen ansågs utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet och - underförstått - lagförandet av svåra människorättsförbrytare antogs kunna bidra till en lösning av konflikten.
Utan säkerhetsrådets resolution skulle domstolen inte ha kunnat ta sig an Sudan, eftersom landet självt inte anslutit sig till domstolen.
USA och Kina, som inte heller anslutit sig, lade ned sina röster i säkerhetsrådet för att visa motvilja men inte motstånd. I resolutionen markeras tydligt att utöver sudaneser kan inga andra medborgare i länder som inte underkastat sig den internationella brottmålsdomstolen bli ställda inför rätta i Haag för brott som de eventuellt begått i Sudan. Lite dubbelmoral får man leva med.
Det markeras också i resolutionen att inga kostnader förknippade med Sudanprocessen skall bäras av FN, utan enbart av domstolens egna medlemsländer. En ansiktsräddning för säkerhetsrådet alldeles gratis, alltså.
Nu har åklagaren tagit sitt uppdrag på allvar och räds inte att utmana den högste och mest ansvarige. Omedelbart framförs farhågor om att fredsprocessen i och med detta försvåras. Eftersom säkerhetsrådet självt en gång förde saken till domstolen får det antas att fredsförhandlingsfaktorn togs med i beräkningen. Liksom att FN:s personal i Sudan skulle kunna bli utsatt för repressalier.
Åklagaren kan inte klandras utan följer sitt uppdrag, precis. Åklagaren varken kan eller bör ta politiska hänsyn. Den enda nödutgång som finns rättsligt är att åklagaren kan flagga för att ett åtal inte skulle ligga i rättvisans intresse, men det vore svårt att hävda det i förhållande till Sudans president. Säkerhetsrådet kan också ångra sig och stoppa processen, men det vore nog för pinsamt till och med för säkerhetsrådet.
Skall det vara någon mening med den internationella brottmålsdomstolen kan den inte fordras ge vika varje gång andra intressen gör sig gällande. Allt talar för att fler - inte färre - skulle förtjäna att ställas inför den internationella rättvisan.