Kristdemokraterna har genom åren kunnat kritiseras för två saker - dels för att partiet gett svängrum åt åsikter om t ex könsroller, homosexualitet eller muslimer som är djupt främmande för många väljare, dels för att partiet haft så lite att komma med i övrigt. På den första punkten tycks nu en genuin förändring vara på väg.
Ett tecken i tiden är att det kristdemokratiska ungdomsförbundet valt en ordförande som själv är homosexuell - något som tydligen lett till avhopp och hot om avhopp bland en del partimedlemmar. Ett annat tecken är partiledningens - i och för sig misslyckade - försök att stryka en formulering om kristen etik i partistadgarna, inte för att ta avstånd från kristna värderingar utan för att man ville ha en skrivning som uppfattades som mindre uteslutande. Ett tredje tecken är partistyrelsevalet där den utslagne EU-parlamentarikern Lennart Sacrédeus föll igenom.
Partiledningen vill gärna förklara resultatet med att Sacrédeus uppträtt illojalt bl a genom offentliga uttalanden till stöd för ett annat parti (Junilistan), men det är också ett faktum att han personifierat många av de attityder som gjort att kristdemokraterna framstått som ett omöjligt alternativ för åtskilliga av de allmänborgerliga väljare man hoppas vinna.
Hur djupt förändringen går är en annan fråga. Redan på Alf Svenssons tid övergav partiledningen vid flera tillfällen tidigare välkända profilståndpunkter utan att detta tycktes påverka attityderna i de breda medlemsleden. Sacrédeus och andra talar nu om att bilda ett nytt parti, men så länge ledningens linje håller partiet flytande en bit över riksdagsspärren är nog risken för en sådan utveckling försumbar.
Göran Hägglund kan ju också konstatera att kristdemokraterna lyckades bättre än väntat i EU-valet. Skulle krav på ny kurs eller ny ledning uppstå längre fram så talar det mesta för att det dominerande kravet kommer att vara att kristdemokraterna ska fortsätta sin utveckling mot att bli ett allmänborgerligt parti.
En sådan utveckling är förstås bra för borgerligheten i stort. Men att bara vara ett allmänborgerligt parti räcker inte. Vad har kristdemokraterna för särdrag när den gamla moralkonservatismen allt mer tunnas ur?