De bör lära som de lever
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
allvarliga socialdemokratiska skandaler och statsvetarna konstaterade snabbt att Lövdéns klipp knappast kommer påverka valutgången. Med mindre än tre månader kvar och dött lopp mellan blocken i opinionsmätningarna är det den enda fråga som tycks spela någon roll.
Men Lars-Erik Lövdéns lägenhetsköp är viktig av två helt andra skäl. Det ena rör socialdemokraternas allmänna inställning i bostadspolitiken. Det andra rör väljarnas allmänna inställning till politiker. Och den som sammanfattar det hela bäst är förvånande nog Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman: "För varje ny lägenhetsaffär, för varje ny minister som väljer att gå emot det de säger sig tro på, så faller tilltron till bostadspolitiken."
Att hon känner sig tvungen att gå ut med så skarp kritik beror naturligtvis till stor del på att Hyresgästföreningen i vanlig ordning har gett sig in i valrörelsen. Och även om föreningen påstår sig vara
partipolitiskt obunden är kopplingen till socialdemokraterna välkänd. Vårens annonskampanj inleddes mycket riktigt med ett frontalangrepp på den borgerliga alliansen.
Hyresgästföreningen har naturligtvis ett egenintresse av att stoppa den omvandling till bostadsrätter som tog fart i framför allt Stockholm under det förra borgerliga styret. Ju färre hyresrätter desto färre potentiella medlemmar i Hyresgästföreningen. Och den socialdemokratiska regeringen ställde villigt upp och genom att införa en särskild stopplag körde man helt sonika över de väljare som på lokalnivå hade röstat fram borgerliga politiker. Ansvarig minister hette Lars-Erik Lövdén.
Men att politikerna vurmar för just hyresrätter är inte lösningen utan problemet i bostadspolitiken. Hyresrätten är en utmärkt boendeform för till exempel ungdomar eller nyinflyttade som tillfälligt behöver en första bostad. Men det är samtidigt den dyraste boendeformen. Alla tjänster måste ju köpas in.
Här samverkar den skadliga bostadspolitiken med den skadliga skattepolitiken, som har gjort arbete så dyrt att tjänster som städning av trapphus och renovering av kök har blivit lyxvara. I en bostadsrätt
eller en villa gör ägaren mycket av jobbet själv just för att spara pengar.
I stället för att år efter år komma med tomma löften om "fler och billigare hyresrätter" borde politiken inriktas på att göra det billigare och enklare att äga sin bostad. De positiva effekterna skulle bli många. Den som äger sin bostad blir mer involverad i skötseln av huset och området runt omkring. Och om det blir lättare att växla mellan boendeform skulle låginkomsttagare inte längre vara hänvisade till hyresrätter i förorten, vilket skulle bidra till att minska segregationen.
Det borde vid det här laget vara uppenbart att dagens bostadspolitik är misslyckad. Hyresregleringen (som på modernt nyspråk kallas bruksvärdessystemet) gör att Lars-Erik Lövdén kan köpa loss sin lägenhet för halva marknadsvärdet. Självklart blir det bostadsbrist på hyresmarknaden om alternativet till en billig hyresrätt är en dyr bostadsrätt. Vem vill köpa när det är så oerhört lönsamt att köa? Och självklart fifflas det bland fackpampar och ministrar med kompisar i stiftelsernas styrelser när varje affär är värd miljoner. De som saknar kontakter - låginkomsttagare och invandrare - är de som lämnas utanför, trots att det heter att hyresregleringen finns för deras skull.
Så ser socialdemokraternas sakpolitiska hyckleri ut. Det personliga hyckleriet hos ledande företrädare - minns att Laila Freivalds en gång avgick som justitieminister efter att ha gjort som Lövdén nu gör - drabbar dessvärre fler än de enskilda personerna. Valutgången påverkas inte, men det allmänna politikerföraktet förvärras.
Politiker ska - precis som alla andra - leva som de lär. Men det är egentligen inget fel på hur Lars-Erik Lövdén lever. Det är läran som sticker i ögonen.