Jag kommer att tänka på detta apropå ett uttalande från Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt. "Domen
ger en stor tröskeleffekt vid 18-årsgränsen som man kan se som tveksam", säger hon som en kommentar till vad Malmö hovrätt har beslutat i det uppmärksammade fallet med Hallandsåsmorden.
Två unga män, knappt 17 respektive 18 år fyllda, misshandlade två kvinnor i samma ålder och lämnade dem att dö i snön.Tingsrätten gav de båda männen samma straff: fyra års sluten ungdomsvård för mord. Men hovrätten menar att 18-åringen inte kan "tillgodoräknas lika stor reduktion av strafftiden" som 17-åringen. Hans straff ändras därför till åtta års fängelse.
Att man därmed lägger stor vikt vid just 18-årsdagen tycker alltså Madeleine Leijonhufvud är tveksamt. Skillnaden i utveckling kan vara stor mellan olika 18-åringar, påpekar hon.
Och det stämmer ju. Men tyvärr är det så åldersgränser fungerar. I Sverige har man dragit myndighetsgränsen vid 18 års ålder. Samtidigt är man straffmyndig redan som 15-åring, men får inte handla på systembolaget förrän vid 20.
Ändå går det att hitta exempel på omogna 16-åringar som inte begriper skillnaden mellan rätt och orätt, 18-åringar som inte vet något om hur demokratin fungerar och 19-åringar som har lärt sig att hantera alkohol på ett balanserat sätt.
När lämnar en människa egentligen barndomen? När är hon vuxen? Frågorna har inget givet svar. Historien lär oss bara att svaren har varierat från tid till tid. Var man än drar gränsen går det inte att komma ifrån att den blir högst godtycklig.
Vore det därför inte bättre att avgöra sådant från fall till fall? Problemet är att även det öppnar för godtycke - och då för en mycket farligare sort. Nu är gränserna visserligen godtyckligt satta, men samtidigt tydliga och lika för alla. Om varje person ska genomgå en "vuxenprövning" i olika sammanhang blir alla barn utsatta för en bedömning där det är svårt eller kanske omöjligt att på förhand se hur utfallet ska bli.
I så fall står själva rättssäkerheten på spel. Och det kan väl knappast vara något en jurist kan önska?