Men åtminstone på en punkt är problematiken mer generell.
Det gäller arbetsvillkoren – eller frånvaron av anständiga arbetsvillkor – för dem som bygger arenorna. I den vänsterorienterade nättidningen Dagens arena påminner Erik Sundström om andra stora idrottsevenemang där förhållandena är jämförbara med dem som har avslöjats i Sotji.
Det mest kända exemplet är förstås byggena inför fotbolls-VM i Qatar 2022. Sportnytt uppmärksammade för en tid sedan att 190 (!) migrantarbetare från Nepal omkommit vid dessa byggen. Detta enbart under 2013. Den internationella fackföreningsfederationen ITUC har uppskattat att med de förhållanden som nu råder så riskerar 12 arbetare i veckan att omkomma. Det skulle betyda att innan den första matchen ens börjat 2022 skulle antalet döda migrantarbetare kunna uppgå till 4000.
Qatar har världens högsta per capitainkomst, men liten befolkning. Huvuddelen av arbetskraften kommer utifrån, ofta från Indien och Nepal, och betraktas uppenbarligen som utbytbar. Ingen inom landets elit tycks känna något som helst ansvar för dem som bygger de arenor som ska ge makthavarna prestige och ytterligare inkomster.
Av allt att döma är både arbetsplatserna i sig och inkvarteringen livsfarliga. För den brittiska tidningen The Guardian har arbetare beskrivit tvångsarbete i 50 graders hetta, arbetsgivare som håller inne lönen i månader och vägrar att erbjuda fritt dricksvatten. 30 nepaleser flydde till sitt lands ambassad och lyckades till sist ta sig ut ur Qatar.
Varför accepterar Internationella fotbollsförbundet detta? Det är för sent att flytta OS i Sotji, men det finns gott om tid att flytta fotbolls-VM. Det behövs ingen ytterligare motivering än att ILO:s konventioner om arbetandes rättigheter inte upprätthålls. Erik Sundström tycker att detta krav bör ställas generellt på de länder som arrangerar stora mästerskap. Han har helt rätt.