Korsningen Svartbäcksgatan-Gamla Uppsalagatan kan just nu beskrivas med ett enda ord - trafikkaos. Platsen håller uppenbarligen på att "designas" om, oklart hur. Vi cyklister får balansera över plywoodskivor som ligger på det som ska föreställa cykelbana, hålla uppsikt så att vi inte blir påkörda av bilar och dessutom se till att vi inte kolliderar med de gående. I går morse tog tålamodet tydligen slut hos ett antal bilister som samtidigt lade sig på signalknappen och tjöt. Jag hyser dock tilltro till att det ska bli bättre, men situationen symboliserar på något sätt trafiksituationen i stadskärnan. Vi trafikanter förväntas ta hänsyn till varandra men marginalerna är små och olycksexponeringen avsevärd.
Den kommande trafikplanen ska råda bot på detta, är det tänkt. Trafikslagen ska separeras från varandra så långt det går, utom i den planerade gåfartszonen, och luften och miljön ska bli bättre.
Omöjligt uppdrag? Ja, kanske. Men uppgiften hos kommunfullmäktige som till sist ska ta ställning till förslaget är att klara det. Några drag i den kommande trafikplanen har klarnat. En är ringleden runt den inre staden, en annan är förslaget till kollektivfiler på Kungsgatan.
Det mesta av möjliga trafiklösningar har stötts och blötts under decenniernas lopp, allt från tunnlar under såväl Carolina Rediviva som under Stadsskogen, kollektivfiler och förarlösa spårvagnar. Somligt har övergetts och andra idéer har återuppstått.
En tanke som har pånyttfötts i det nu föreliggande underlaget för trafikplan är ringleden. En sådan, med anslutningsgator till den centrala stadskärnan, borde ha byggts för många år sedan, men eftersom planerna för Uppsalas utbyggnad varit oklara har den inte gått att genomföra. Den som nu finns på papperet löper Väderkvarnsgatan-Strandbodgatan-Dag Hammarkjölds väg-Kyrkogårdsgatan-Luthagsesplanaden.
Sträckningen är självfallet inte okontroversiell. Väderkvarnsgatan är redan i dag en hårt trafikerad genomfartsgata i Fålhagen, liksom de övriga på motsvarande sätt. Det nya i detta förslag är att räta ut sträckningen Kyrkogårdsgatan-Dag Hammarskjölds väg och låta trafikleden gå mellan universitetsbiblioteket och Engelska parken och snäva dikt an på Botaniska trädgården.
Vän av ett vårdat Uppsala ropar förstås nej. Man får inte förstöra den klassiska miljön runt Domkyrkan, Slottet, Gustavianum och Carolina. Den är sammanhållen och får inte äventyras. Den gamla slottsträdgården vars västra del i dag är Botaniska trädgården delas i och för sig redan av Dag Hammarskjölds väg (en vägstump som från början var ett provisorium, anlagd när Carolina Rediviva skulle byggas på 1830-talet) men skulle bli ännu mer uppdelad av ökad trafik.
Förslaget blir troligen svårt att driva igenom varför trafikplanerarna omgående måste börja pröva andra lösningar. Krongatan har redan i dag viss genomfartstrafik, men risken är förstås att en ringled där kommer för långt bort från centrum. Dessutom går den leden genom bostadsbebyggelse liksom parallellgatan Villavägen. Att prioritera bland dessa motstridiga men alla lika legitima intressen blir inte lätt.
Att göra kollektivfiler på Kungsgatan blir sannolikt lättare. Där krävs inte gigantiska ombyggnader. Det skulle kanske till och med vara möjligt att inom kort testa idén med provisoriska filförändringar och sedan utvärdera detta.
Det finns farhågor för att särskilda buss- och taxifiler inte skulle få avsedd effekt utan tvärtom göra att trafiken flöt ännu trögare. Detta måste dock kunna utredas. Därvid gäller dock att trafikplanerare och ansvariga politiker har is i magen och låter testperioden bli tillräckligt lång. Trafikbeteende sitter många gånger djupt rotat i trafikanterna. Bilförare måste kanske nöta in det nödvändiga i att ta andra vägar än de gamla vanliga.
Den svaga länken i hela trafikplanerandet blir dock kollektivtrafiken och dess omfattning. Ska trafiksituationen lösas på något rimligt sätt måste kollektivtrafiken rustas upp och det kommer ovedersägligen att kosta pengar.
Redan i dag är subventionsgraden förhållandevis låg i Uppsala och linjenätet har slimmats. Dessutom aviserar huvudmannen för busstrafiken, Upplands lokaltrafik, stora neddragningar av sin verksamhet under de närmaste åren. Vad det skulle betyda för Uppsalas del kan ingen säga i dag, men det måste vara uteslutet att det skulle medföra nedskärningar i den växande metropolen Uppsala. Tvärtom krävs ett väl utbyggt nät med tätare turer än i dag. Men det kräver också att fler överger bilen och övergår till att ta bussen. Det är en ekvation som måste gå ut. Den okända faktorn heter kostnader.