De tror inte ens själva på det
Klockan 2.22 natten till tisdagen kunde TT meddela att miljöpartiet hade godkänt regeringens budget. Då återstod sju och en halv timme tills finansminister Pär Nuder skulle göra den sedvanliga budgetpromenaden från Rosenbad till Riksdagen.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men det dröjde alltså till in på småtimmarna på själva budgetnatten innan Pär Nuder fick en riksdagsmajoritet bakom den budget han presenterade. Budgetförhandlingarna kan liknas vid en dokusåpa där intriger, svek och bekännelser inför kameran är naturliga ingredienser. "Robinson, Baren, Farmen och Idol har fått sällskap av — Kartellen", som moderaternas Mikael Odenberg formulerade saken.
Den stora stötestenen i förhandlingarna var förstås frågan om flyktingamnesti. För en vecka sedan röstade riksdagen, i form av socialdemokrater och moderater, emot en amnesti. När nu miljöpartiet sent omsider väljer att stödja regeringens budget är det för att man anser sig ha nått en liten framgång.
Men genast blir det tydligt att kartellpartierna inte ens är överens om vad de har kommit överens om. Miljöpartiet hävdar att de har fått garantier för att "de flesta" familjer med gömda barn ska få stanna, medan regeringen enbart vill kännas vid att alla ska få en ny prövning. Vänsterpartiet, som lade sig platt för regeringen redan för en vecka sedan, menar också att det är för tidigt för miljöpartisterna att jubla.
De gröns drog således den största nitlotten i årets förhandlingar. Att miljöpartisterna till slut gav upp beror förstås på att man hoppas få ingå i en regeringskoalition om vänsterkartellen skulle vinna nästa års val. Men även där är partierna inte överens om vad de har kommit överens om. Peter Eriksson anser sig vara säker på att få bilda koalition med socialdemokraterna, medan Göran Persson säger sig vara ute efter att bilda en renodlad socialdemokratisk regering.
I ett sådant politiskt klimat kommer det bli svårt att hålla smilbanden i styr nästa gång regeringen väljer att kalla vänsterpartiet och miljöpartiet för "samarbetspartier".
Men inte heller socialdemokraterna lär vara helt nöjda med förhandlingarnas utfall. När processen startade slog regeringen på trumman för sänkt spritskatt och grön skatteväxling i mindre omfattning än man tidigare kommit överens om. På båda punkterna fick man ge vika.
Den enda som verkade riktigt nöjd i riksdagens talarstol var vänsterpartiets Lars Bäckström. Det säger inte lite om budgetens inriktning.
Regeringen skvätter pengar åt den offentliga sektorn i förhoppning om att "pressa tillbaka" den öppna arbetslösheten. "Vi har råd med dessa satsningar", sa Pär Nuder och försäkrade att den svenska ekonomin går som tåget. Så brukar det låta när regeringen
talar inför inhemsk publik. Annat lät det häromdagen när statsminister Göran Persson var i New York. Då hette det att Sverige har en "ganska dålig ekonomisk utveckling".
Sant är förstås att Sverige klarar sig bättre än problemländer som Tyskland och Frankrike, vilket Pär Nuder gång på gång lyfte fram likt en klassens medelmåtta som jämför sig med de sämsta. Men av alla siffror som finansministern presenterade undvek han helt att ta upp den viktigaste statistiken — att över en miljon människor i arbetsför ålder av olika anledningar inte går till arbetet en vanlig dag.
För dessa människor har regeringen inget annat att erbjuda än tillfälliga satsningar på "plusjobb" — det som enligt Göran Persson innebär snöskottning och gardinupphängning. Socialdemokraterna tror inte ens själva att åtgärderna leder till något
varaktigt. Inräknat dem som befinner sig i åtgärder sjunker arbetslösheten, enligt regeringens egna beräkningar, från 8,6 till 8,4 procent. Statliga Konjunkturinstitutet konstaterar krasst att det "ändrar statistiken och inte den svenska ekonomin".
Inget gott betyg åt en finansminister som just presenterat sin första stora budget, och som säger sig tillhöra ett arbetarparti.